Aftonbladet – 6 november 1858, sida 2

kalla till lifvet. Båda hade blifvit dödligt träffade. Min vän, sade Radziejowsky, som ingenting lifligare önskade, än att komma ifrån detta förhatliga ställe, och med otålighet räknade minuterna, som förgingo under upppehållet — ni ser att: ni träffat. riktigt och att ingenting är att afvinna deras stela tungor. -Menskligheten kräfver dock att icke vi lemna dem, utan att göra oss försäkrade om någon. hjelp möjligen kan vara dem till gagn. Ni är mycket barmhertig, men som ni-ser, är det förgäfves. . Desutom skola deras kamrater, hvilka jag såg flykta för skotten, säkert icke dröja att infinna sig för att taga vård om dem, då de först finna fältet fritt. Då Georg vunnit visshet om att här ingenting mera var att göra, vände han påen lång omväg tillbaka till sitt folk, som han lemnat på andra stranden, emedan han insåg omöjligheten att begifva sig samma väg tillbaka, helst Radziejowsky efter den ångest han utstått icke vågade sig på trenne alnars afstånd ut till den fruktansvärda kanten. XI Återkomsten. Högtidligheterna för den nyfödde kronprinsens födelse voro lyckligen och! väl öfverståndna ; men minnet och : berömmet öfver deras storartade ståt-sysselsatte ännu alla sinnen, vå väl i den nyss intagna staden, som i svenska lägret derutanför — på hvilka tvenne ställen ide med. all prakt vmit fördelade — då Dalberg återvände: från Oppela. Så snart han hunnit utbyta sin riddrägt mot en mer-passande, begaf han sigtill konungen för att aflägga räkenskap för sitt ärende, men erfor af Hauser att hans höga herre först påföljande morgonen vore att träffa. På utsatt timma instälde sig Dalberg och fann i stället för det missnöje han fruktat, konungen upprymd och vid den gladaste sinnesstämning. . VEN SÄndtligen är ni tillbaka, Dalberg,, sade Karl Gustaf; ni har icke gjort er brådtom,