Aftonbladet – 6 november 1858, sida 2

den skrofliga barken, och mina armar kännas såsom ledvridna. Jag skulle icke uthärdat i tvenne timmar till. Men hur kunde ni hitta hit till detta tillhåll för röfvare och skälmar?, Då vi i morse icke funno er i ert nattqvarter och ingen kunde gifva oss upplysningar om hvart ni tagit vägen, begaf jag mig med en del af vårt folk att söka eder. Som det icke var troligt att finna er på öppna landsvägen, togo vi af hit in åt denna skog, der vi, utan att veta hvart det bar, befunno oss på den andra låga sidan af strömmen, då vi fingo se ett par ryttare mellan träden på höjden här, och med skarpare uppmärksamhet riktad på stället, funno en tillökning i detta träds. volym. som föreföll oss misstänkt. Jag kastade tygeln af min bäst till en af karlarne i mitt följe, begaf mig på en spång, som lyckligtvis der på stället var kastad öfver strömmen, hit, och beräknade att den frusna jorden möjligen skulle kunna bära mig, försökte klättra uppför, hvilket. med stödet af min värja också lyckades, så att-jag kom hit, som jag tyckte just i en lagom stund. Ja, vid alla helgon! åtminstone icke för tidigt. Jag har nu, min kansler, tillfredsställt er nyfikenhet och hoppas att ni icke längre vägrar mig samma tjenst, då ni lätt bör inse hur nära deras öde, som jag trodde mig upptäcka jemte edert, måste intressera mig. Jag beklagar;, sade Radziejowsky, atticke kunna tillfredsställa er efter er önskan! Allt hvad jag kan säga, är, att de begge karlarne der, hvilka ni tycks hafva lyckligen förpassat till evigheten, bortfört min unga kamrat och, efter all anledning, öfverlemnat honom till Johan Casimir; men till er tröst kan jag tillägga att han troligen icke skall hafva någon särdeles grym behandling att utstå af honom, emedan det alltför mycket skulle strida mot hans: lynne. ; Då hoppet att-återfinna Mikael således var försvunnet, riktadeGeorg sia omsorger åtde begge fallne, dem han förgäfves sökte åter