Aftonbladet – 6 november 1858, sida 2

icke är den man jag, föreställt mig, att ni lider af fruktans skrupler; ni skulle annars glädja er att finna mig så nära målet. Jag har måst låta påskynda förfärdigandet af denna drägt, och erhöll den just i går afton, för att af ingenting hindras, vid uttagandet af sista steget. Johan OCasimirs vänner hafva lagt ett stort hinder i vägen, i det de bortfört kronan, sade Dalberg och berättade den scen han i Oppeln varit vittne till. Karl Gustafs panna mörknade för några ögonblick, men snart antog han åter en förnöjd uppsyn och sade: Det glider mig att sådana män finnas bland p lackarne; jag skall i dem se trofasta vänner, då pligten öfverfört dem på min sida. Ers majestät, de skola aldrig öfvergå dit. Så mycket värre för dem! Mig kunna de icke göra någon skada, En handfull män, vore de ock lejon, hvad förmå de mot de massor som hyllat min makt? Säg er lycka, edra oerhörda framgångar! Hvilken inre vigt-ligger väli dessa stora massor af lumpna menniskoagnar, som drifvas af lyekans vindkast? Ers majestät, är för skarpsynt och vis att på dem bygga sitt hopp. Jag bygger det på min kraft, och den skall till trohet sammanhålla det folk som lyckan bringat under min spira. e Ack, ers majestät, folket kan icke tyglag till trohet som hästen till sedlighet. Och dessa skaror, som i dag hylla er, skola i morgon åter vända sig till Johan Casimir; ty,.tro mig, sjelfva hans olycka har framkallat medlen till. hans räddning, och kanske. har han aldrig känt sig säkrare -påsinstron än nu, emedan han känner sina vänner från sing fiender.s Ni talar djerft, Dalberg.e Ers majestät skall då icke anse mig lida af fruktans skrupler. : Ni glömmer att jag icke gjort er till. min rådgifvare.s vi Öm förlåtelse, ers majestät! Jag skall åtminstone aldrig glömma den vördnad, som