Aftonbladet – 5 november 1858, sida 3

Helene, som plötsligen infinner sig, genast får företräde hos markisinnan och lofvar att hos henne uträtta grefvens ärende och rekommendera, hans intresse till det bästa. Familjen föreställer sig, att Helene blifvit en betydande dam; men döm om dess häpnad, då let upplyses, att Heldne är ingen annan än den utmärkta modesömmerskan mll Hermance, som på kort tid blifvit: så berömd och förvärfvat stor förmögenhet. De aflägsna sig med afsky, uppsägande all slägtskap och bekantskap med henne, till och med denne noble Priistan, som genom hentes; lögn :lifvit en:sådan rumlande och utsväfvande sälle. Härmed slutar tredje akten och härmed är :gentligen den uppgiften, som författarne uppställt för sig, löst. Man har redan sett hvad let blifvit af Helene, att nålen och trollÄngtarne, bragt henne till rikedom och oberoende. Författarne ha emellertid tyckt sig böra i ytterligare två akter riktigt åskådliggöra den yckliga och fördelaktiga-ställning, i hvilken hertiginnan Helene kommit, sedan hon blif-vit: m:ll Hermance. (Forts.) — Kongl. teatern gaf i går afton Flotows opera Allessandro Stradella, hvari hr Arwoldson för första gången utförde titelrolen. Då hr Arnoldson redan vid operans början Sesvärades af en märkbar indisposition, som kades under aftonens lopp, och hvarföre hr Uddman emellan andra och tredje akterna ramträdde för att å hr Arnoldsons vägnar anhålla om publikens öfverseende, så kunde naurligtvis sjelfva utförandet af sångpartiet icke Jara hvad det under vanliga förhållanden skulle hafva plifvit. Men denna tillfälligt gynsamma omständighet, såsom rätt och billigt är, lemnad å sido, utmärkte sig hr Artoldsonsuppfattning af rolens både lyriska och iramatiska fordringar af fiera berömvärda förjenster; derom vittnade den konstnärliga måtta i förening med värma, den naturliga enkelvet i rörelser och den goda hållning, som man iterfann hos hr Arholdson i denna rol. Opevan gick i öfrigt: väl. -MII Michal vär förräffligt disponerad, och duetterna emellan hrr endbetg och Walin utfördes med -god -en-omble. Hr Lundbergs lyckade spel såsom len qvasikomiske röfvaren torde förtjena ett särskilt erkännande: Det nya dansdivertissementet Vårblomnorna utmärker sig både hvad beträffar dess soreografiska och musikaliska innehåll — det örra af hr Lund, det senare af hr Nagel — för mycken smak i anordningarne och talang i itförandet. Fruarne: Törners och Sundbergs prestationer belönades med många bifallsyttingar, och hela den lilla balletten, hvars inda fel tyckes vara dess korthet, rönte ett nska välvilligt emottagande. .