Aftonbladet – 5 november 1858, sida 3

1 bedräglig verkan af. sin inbillning. Men å gnäggningen af en häst ganska Tjudligen ådde hans öra, var det tydligt att han icke. irrat sig. å Men all den ångest ban hittills erfarit öfverträffades vida af den.som nu grep honom. Skulle--han hoppas på räddning, eller vär det ej snarade att förmoda, det Mikaels: förklädnad blifvit upptäckt och hans fienders utskickade kommo att bemäktiga sig bonom der de lemnat honom ?Och då, med hvilka qval hade han ej förökat dem han tänkt att. undvika? Hur skulle ej det honom tillärnade straffet skärpas genom det: misslyckade försök att undkomma? Endast föreställningen bärafvar en fördubblad bitterhet i stundens qval. Men åter hördes gnäggningen, och nu föreföll det honom som -komden nedifrån strandbrädden. Som denna låg bakom honom, kunde han deraf ingenting mer värseblifya än hvad som befann sig närmast nedanför hans fötter, och icke erbjöd någon-annan utsigt: än den omtalade branta stupningen mot strömmen. Riktningen af ljudet lugnade honom emellertid. i det afseende att han icke hade sina fienders utskickade ätt befära från det hållet; men lät honorh tillika frukta: svårigheten att derifrån blifta upptäckt-och-erhålla hjelp till sin befrielse: Å 2 Så Under. denna slitning -mellan fruktan och hopp såg han det slutligen skymta mellan träden och Hvarseblef några ryttare som trängde sig mellan buskarne och snåren. Han vågade icke andas. Den afgörande stunden var inne han-skulle nu erfara om det var befrielse som väntade Könom, eller om han skulle fall sin fiendes band. Men blott r varade det pihsamma tvifiet. ty i y ryttare han såg närma sig igenkände han anföraren för nattens äfventys Bathor. Denne utropade till den, som trädde honom i spåren: Här ha