Aftonbladet – 5 november 1858, sida 2

Du gömmer ditt ansigte, och du gör rätt, på det icke ärliga män måbehöfva bortvända sitt. Ni misstager er om skälet, sade Mikael, i det han kastade af sig kappan och trädde Czarnecki närmare. Hvad är detta? utbrast denne, och hans ansigte förvandlades af bestörtningens och harmens uppflammande känslor. Ett nytt förräderi! Men vid himlen och alla helgon, det skall icke undgå sin lön! Och den blottade sabelklingan blixtrade i hans hand. Min farl ropade Stephanie och fattade om hans arm vid åsynen af den sköne ynglingens hotande öde. ; Bort! bjöd Czarnecki, skummande af vrede, Jag är bedragen, och min hämd vet ej af någon skonsamhet. : Om förlåtelse, sade Mikael, som vid åsynen af Stephanie blef purpurröd och drog sig ett s:eg tillbaka, Er närvaro borde hafva återhållit mig från en upptäckt,som skulle hafva så våldsamma följder; men att kläda skott för de hårda beskyllningarne: förmådde jag 1cke.n Är det så I utfört ert ärende? Är det så I svarat mot eder herres förtroende? Jjungade: Czarnecki mot de begge tjenarne. Dessa stodo med vidöppen mun och kunde icke. tro sina egna ögon. De äro utan all skuld, derpå kan jag lemna er ganska synliga beyis,, sade Mikael och vir sade sina armar, söm buro djupa, mörkröda inskärningar efter den behandling ban underått. ; : g Nådige herre, ni ser att vi varit oskyldiga, stammade Batbor. Och gjort vår pligt, tillade Lubor. Har då djefvulen sjelf räckt sin hand att fullborda Polens fall? sade Czarnecki. — aDet tror jag fullt och fast, tillade Lubor,