Aftonbladet – 5 november 1858, sida 2

re AR MANMeR SMR VII ORSLARES EL ERE MORAS peRer a Man vet ännu icke, om han efter kabinettets bildande skall träda tillbaka ellor såsom ministerpresident utan portfölj deltaga i förvaltningen. Det liberala kabinettets konstituerande kan väntas under de närmase dagarne: kanhända redan i morgon eller öfvermorgon. — Öfver den preussiska ministerkrisen yttrar sig nu äfven National-Zeitung, som i en artikel för den 2: dennes: på ett hofsamt men bestämdt sätt uttalar sig i frågan. Att tidningen förut ej lemnat synnerlig uppmärksamhet åt detta ämne, förklarar hon ha härrört deraf, att ministrars utnämnande och förafskedande är ett kronans prerogativ, hvars utöfvande man bör med tålamod afvakta. Att derom tala är pressen blott sällan i tillfälle. men den borde aldrig upphöra att förmana nationen att bibehålla öppna ögon och ett oförskräckt sinne för sina åligganden, under hvilka ministrar som helst. Efter att Ha erinrat om, huru i Preussen vid tronombyten alltid ett bekräftande af alla embetsmän i deras platser eger rum, och att, änskönt detta väl ej i allmänhet synes böra gälla i frågs om regentskap, enär embetsmannaeden är stäld på den ännu defvande. konungens person, likväl en regent, utrustad med kronans hela myndighet, måste befinna:sig i full öfverensstämmelse med de personer, genom hvilka han skall regera, hg det preussiska bladet till en tillämpning häraf på det närvarande förhållandet och anser de närvarande ministrarne böra af pligt och grannlagenhet finna sig föranlåtna att sjelfva i massa afträda, utan att afvakta ett förafskedande från prinsen-regentens sida. Den. så ofta uttalade satsen — fortfar National-Zeitung, — ,att Preussens historia är dess konupgars historia, är alltför kort för att vara helt och hållet sann; men så till vida är den riktig, att hvarje konungs regering har haft sin egen fysiognomi och aftecknar sig såsom en lefvande bild i det fördutnas bok. Härpå följer hänvisning på detta för Preussen egendomliga förhållande ifrån 17:de åthundradet ända till början af nuvarande konungens. regering, hvarvid anmärkes, att lika litet som någon lärer vilja påstå, att konungen begick något stridande mot aktningen för sin faders minne, då hanredani början var betärnkt på de representativa formernas utveckling, på en utvidgad tryckfrihet o. dyl. samt efter tio års förlopp aflade ed på en författningsurkund, så har man nu rätt att förvåna sig, om prinsen-regenten skulle känna sig kallad att verka för afhjelpandet af de fel och misstag, som -vid författningarnes införande och under den förvirring; som -då:egde rum, blifvit begångna. Nej, tiden är fastmer just nu inne att med andra ögon och frisk besinning pröfva det för tio år sedan påbegynta, att mönstra och medelst luttring fullkomna det förhanden varande, och långt ifrån att nationens: -häruppå riktade väntan skulle kunna kallas oberättigad och för hetsig, borde nationen tvärtom förtvifla om sig sjelf, såiramt hon i detta ögonblick saknade lust och kraft att förädla den offentliga rätten genom att deruti inlägga sundare tankar och nya öfvertygelser: Vi låta det förflutna rättvisa vederfaras, men vi. vilja reformera detsamma, och anse oss ej för dristiga, då vi icke tro oss vara sämre än alla våra förfäder. Folket har i sina ådror en föryngrande kraft; och det ses understundom nyskapa sina högsta myndigheter, likasom det uppfriskade blodet hos menniskan ger hjernan ny styrka. Huru skulle väl nu de gamla ministrarne kunna hjelpa sig tram, omgifna af en ny beherrskare och en sig på nytt uppresande hation? Eller ha måhända de, hvilka kommit till så höga embeten, äfven privilegium på att spela rolen af -en Proteus? Och om de ock sjelfva: hysa en så gynsam tanke om sin natur, så lärer väl det ändå bero på huruvida en sådan mening biträdes af dem, som äro kallade-att. fälla domen öfver dem; vi andra gå vår egen väg och ha våra egnatankar. Vi nedstämma vår ton så långt som möjligt, men finna oss likväl nödsakade att säga Zei (ministerens. organ) att den -ådagalägger -enväl oförsynt närgångenhet, då den behagat skrifva, itt landet under nuvarande förhållanden svårligen kan umbära de hittillsvårande ministrarnes tjenster; Har det undgått bladets skarpsinnighet, hvilket omdöme det härigenom på rörhand uttalat, ifall det skulle falla regenten n att begagna sin rätt att fritt välja ministrar? Och hvilken ringaktning innebär icke ett sådant yttrande för nationen, hvars välel:er ve sålunda, efter tidningens utsago, skulle Sero af några ministrars handräcknping. Må ingentro sig vara oumbärlig Iyyttrade Goethe, en man, som för sin egen person af tyskarne likväl nästan så ansågs. På den politiska skådebanan är nationen den enda oumbärliga, len enskilte aldrig, och Preussens folk är Aillkomligt beredt att bevisa, att icke något kaos behöfver följa på ett ministerombyte, och att folket icke skall låta sig af dem dragas med i fallet.Hvad som än må hända, skall nationen bära det, glädja sig öfvar det goda och öfvervinna det onda. Vi hoppas att ännu få framlefva goda dagar under lelare, hvilka icke åtnöja sig med att mödosalot pa 0ssmed -sig, utan med raska steg gå framför oss på banan. o