Aftonbladet – 5 november 1858, sida 2

trogen, ingen upphandling efter en öfverlagd plan, således i intet fall till Polens förderf. Ehuru jag i detta förhållande känner mig ha mindre rätt att vädja till ert ädelmod, vågar jag dock att hoppas mera af ert omdöme, enär det ganska säkert skall säga er huru mycket mindre ni har att förlora än att vinna vid att återskänka mig min frihet, då jag måste synas er som fullt oskadlig, utom genom den hämd ett våldförande på min person skulle kunna nedkalla öfver dem af edra landsmän, som redan äro eller komma att falla i svenskarnes händer. Utan att bevärdigå Mikael med ett ord till svar, gaf Czarnecki befallning att gripa honom. Åsynen af den spända pistölen svålkade dock lydaktighetens ifver hos de begge tjeoarne, hvilka tycktes vänta af hvarandra första steget. . Uslingar! ropade Czarnecki och störtade sjelf mot Mikael. Stephanie gaf till ett rop af förskräckelse. Mikael svängde sig med en utomordentlig vighet undan Czarneckis: hotande ormfamning, ade pistolen för Stephanies fötter, under det wan böjde ett knä, Bvarpå han vände sig åter not den: obeveklige fadern och sade: Jag är Tr fånge. Bathor och Lubor förde ut honom. Min fär, sade Stephanie .med bäfvande öst, Kan ni emotstå så mycket ädelmod? Vill ni verkligen straffa honom så hårdt? Barnsliga flicka! Är detta en tid för senimentala utgjutelser? Ni var nyss så god mot er Stephanie; och let är hon som ber. Min Stephanie talade nyss ett språk, som r benne värdigt; hon bad ej då för en förädisk fiende., Förrädisk!... Hvad har den unga mannen jort som kan kallas förrädiskt?s