Aftonbladet – 5 november 1858, sida 2

att mera rättvist uppfatta denna fråga, så att det gifvit efter för Frankrikes föreställningar,. Så är emellertid ingalunda allmänna meningen härom, och man finner till och med uti en parisertidning, Presse, ett om ock mycket förkortadt utdrag af Portugals utrikesministers not i ämnet, hvaraf tydligen synes, att uti sjelfva eftergiften nedlagts en bestämd. protest, innebärande, att man sett sig nödsakad gifva vika för öfvermakten. Detta: antydes ock af den omständigheten, att Portugal i afseende på skadeståndet icke velat söka någon kompromiss, emedan sådant skulle ba inneburit ett erkännande att ha handlat orätt, utan öfverlemhat summans bestämmande åt densamme, som redan kastat sitt svärd i rättvisans vögskål. Engelska korrespondenser från Paris förmäla, att prins Napoleon skulle ha bestämdt förklarat sig emot det lindrigast sagdt tvetydiga emigrationssystem, som föranledt hela denna tvist. Den af tvenne engelska blåd, Morning Post och Morning Chronicle, med bestämdhet framhållna . uppgiften, att franska regeringen skulle i anledning af dessa förvecklingar ha beslutat öfvergifva berörde system, anföres väl af den försigtiga Independance Belge icke utan en reservation, men Journal des Debats meddelar densamma på första raderna af sitt nummer för den 31-Oktober, utan att yttra något tvifvel om dess tillförlitlighet. Skulle denna uppgift verkligen bekräfta sig, så vore härigenom åtminstone för framtiden någonting vunnet, äfvensom en dylik åtgärd innebure ett erkännande från Frankrikes sida, att det negerskyddande Portugal i -hufvudsaken ändå icke haft så orätt. Times, hvilken ytterligare riktat en ljungande artikel emot Frankrikes beteende i denna sak, meddelar deruti bland annat, att 135 bland de tagna negrerna blifvit enligt franska ombudets egen uppgift förda ombord med bakbundna händer, en hittills obruklig metod att transportera fria emigranter,. Hvad England gjort eller sökt åstadkomma i denna sak är ännu en hemlighet. Le Nord, en tidning, hvars diplomatiska korrespondensnotiser från Paris vanligen lära hemtas direkt ur utrikesministerens byrå, påstår, att engelska kabinettet skulle ha gifvit kanalflottan order att ej inträffa i Lissabon förrän saken redan vore afgjord. Detta påstående, som äfven blifvit -reproduceradt af Fimes pariserkorrespondent, har föranledt Derbyministerens egen organ, Morning Herald, att uppträda med ett formligt gendrifvande af denna uppgift, samt en förklaring, att kanalflottan aldrig-ers hållit några order att afgå till Lissabon, utan att lord Malmesburyendast dit afsändt tvenne örlogsskepp för att:1 händelse af utbrottskydda britiska undersåter och britisk -egendom. För öfrigt klandras Frånkrikes beteende på det strängaste af torybladet, som dervid äfven antyder, huru i Cagliariaffären Italien -räddådes från ett nationalkrig och Europa från de oundvikliga följderna af ett sådant, endast genom lord Malmesburys och grefve Cavours visa iakttagande af pariserprotokollets bestämmelser samt af förnuftets och tidsandans fordringar. Morning Herald förklarar sig icke känna hvilken af parterna haft rätt, och förmenar att ingendera haft fullkomligt rätt; men tillägger derpå, att, oberoende häraf, Frankrike genom sitt handlingssätt häruti framkailat allvarsamma farhågor, då det nu visat Europas huru denna verldsdel kan om aftonen tryggt gå till hvila i den tro, att den djupaste fred råder, men väckas om morgonen derpå af kanonernas dunder. Får man nu i denna artikel läsa ett uttryck af engelska regeringens politik i denna sak, så torde häraf kunna slutas, att om denna regering å ena sidan ansett sig böra ogilla ett handlings: sätt, som af Englands folk afskys, så har man å andra sidan icke trott sig för pligten att skydda en gammal bundsförvandt böra äfventyra en brytning med Frankrike.