Aftonbladet – 5 november 1858, sida 1

Hur afundsvärdt då att tillhöra en af dessa, och just den ädlaste! O, min far, hvem tror ni kände sig stoltast i hela den präktiga kretsen, som i går stod samlad inför konungen och drottningen? Det var de obetydliga hoftärnorna vid drottningens sida, Marie dAruien och jag. Den ena såg sin trolofvade, den andra sin fader inför konungen ock de svenskes ögon uppehålla Polens ära. Det var vi, som kände de namn vara oss kärast, hvilka med vördnad och beundran skola upprepas af vänner och fiender Jag har aldrig trott att jag skulle kunng känna mig ärad af en qvinnas lof, och det är min dotter som tager mig ur denna ville farelse! sade Czarnecki, och strök Stephanie på den blomstrande kinden. Det är en stor ära för henne. ET Stephanie, jag tror att du fått något af mitt hjerta,, sade Czarnecki, och den stränge krigarens öga blef mildt, och hans röst fick till och ned en viss vekhet, under detta samtal, som hos honom satte helt andra känslor i rörelse än dem, som uppkallades under hans allmänna och dagliga värf. Men dessa ögonblick, som lemnade fåders hjertat sin rätt öfver fosterlandsmannens och krigarens bestyr, blefvo ej långa. Vid det dörren öppnades och han fick ögonen på den inträdande, en lång, starklemmad karl, spände sig hvarenda muskel i hans ansigte, och med en otålighet, som knappt tillät honom att uttala orden, framstötte han frågan: Hur har det gått, Bathor?, ; Förträffligt, nådig herre! Det kunde aldrig ha lyckats bättre.n ; Du har honom lefvande och oskadd? .;Lefvande och oskadd, som en varg fångad i grop. Allt gick beskedligt och stilla, vi ha icke en gång. behöft draga våra pistoler ur bältet.,