Aftonbladet – 5 november 1858, sida 1

dagens fröjdeyttringar, då Czarnecki, åt hvilken konungen upplåtit rum i det till hans förfogande stälda rådhuset, hörde sina dörrar öppnas och helsades af sin dotter; denna unga sköna flicka, som vi redan framstält för läsaren, och som Louise Gonzaga — så fin och beräknande i konsten att förbinda, smickra och fängsla dem hon ville vinna och använda, för. sina syften — lemnat rum som gunstling vid sidan af Marie Casimir dArquien, hvilken dittills odeladt innehaft platsen som sådan. Förlåt mig, min farl sade Stephanie, i det hon slog armarne om den barske krigarens hals och tryckte en kyss på hans ärriga panna. Jag känner edra vanor och de få stunder ni unnar hvilan; jag visste att jag skulle finna er uppe, och jag fattade tillfället att utan vittnen ostörd och ensam få råda om några minuter af den tid, hvartill allt annat har större rättigheter än er dotter., Allt annat? Du menar dermed kung och fosterland ? Ja visst! De äro ju ert allt. Jag medger att det måste kännas föga tacksamt att vara en krigares dotter,, sade Czarnecki, hon måste åt fosterlandet afstå alla anspråk på sin faders omsorgerj hon måste låta sig nöja med att i detta se sin segrande medtäflarinna; och qvinnorna känna sig vanligen olyckliga af en sådan. Nej, min fär! Hon utgör min stolthet, och jag tager med tacksamhet som en nådegåfva den smula af er tid och åtarka som hon låter falla mig till godo för äran att få kalla en Czarnecki min fader. Du är högsinnad, min Stephanie, och det anstår en krigares dotter.s Er dotter. Ty värr! suckade Czarnecki, Polen har många krigare, men endast få med trohetens ÄrAD