Hvart ämnen I föra mig? Till vår stuga, som ligger gömd, in i skogen och der ni trygg kan uppehålla er tills edra fiender äro sin kos. ; Min kansler; sade Mikael, som nu hunnit kläda sig och sätta sina pistoler i sitt bälte. I mitt tycke gjorde vi bäst i att gå och underrätta major Dalberg om förhållandet; han skall säkert ieke underlåta att sätta sitt folk i beredskap att mottaga edra förföljare på det sätt de förtjena och affärda dem med det traktamente de äro vana att få af den handen.: Det der låter ganska tappert, min unge junker, sade schleserbonden; men jag vill blott säga, att ni icke kan göra räkning på samma tänkesätt hos alla här i byn som ni finner hos mig. Om här kommer. till ett: ut-brott, torde det vara osäkert om folket likgiltigt åsåge det, och ännu osäkrare på hvilkendera sidan det öfverginge. Denna föreställning jerate motviljan att påkalla Dalbergs hjelp och häfva honom att tacka för sin räddning gjorde Radziejowsky tveksam vid de tvenne alternativer han hade att välja emellan. Är ni färdig, herre, så följ oss! Vi hafva. en god hästsadlad och färdig åt er. Det: torde, min själ, vara hög tid att vi knalla: oss af; ty hvem vet huru snart edra fierlder kunnat upptäcka vårt bedrägeri och huru nära de äro 0ss på spåren ? Frukta icke att jag skall bli efterlMen tin, och Radziejowsky vände sig mot Mikael — ni öfyerger mig ju ieke? Mikael, som älskade äfventyv med en för bans ålder och: lynne egen Jäfishet och dessutom verkligen erfor med!ida nde vid åsynen. af den fruktan och ångrist, som stodo att läsa i kanslerens anlete och så ömkligt kontrastrrade med. det uttryck, sorp vanligen der ver tecknadt, vände gg till cen uppträdande räddaren: med dessa ord: ;Det kan väl icke blifva er till hinder aft jag åtföljer? Min häst skall icke gifva efter för någon af edra, ck blir det fråga om att försvara sig, skiolen L ingenting förlera på mitt sällskap. (Forts.