Aftonbladet – 3 november 1858, sida 3

ningsvers till den store uppfinnaren, och i hvilken vers jag, med citationstecken och hänvisning till pagina i Gefion — ehuru sådant naturligtvis annars ej brukas — noga utmärkt hvad jag derur hemtat och galvaniserat, och hvilket utgör, så att säga, det finaste doftet af denna produkt, till hvars benämning, Gefion, skalden sjelf i företalet låter anledningen framskymta, då han tålar om huruledes Mälarens bölja nu brusar i det tomrum— som behöfde fullas och som nu är fyldt — nemligen med den galvanoplastiska versmassan. Se här mitt försök: Der Amazonen rullar, — (Kära bror skall hu inte föreställa sig, liksom gumman moster min gjorde; en Amazon så fet, att bon liksom går och rullar. Amazonerna voro troligen i anseende till deras häftiga rörelse temligen magra. Vi, ds v. s. hr Bjursten och jag, mena den stora amerikanska floden. Således:) Der Amåäzonen rullar ... sKring Romas gröna kullars — pag. 128. Der majestätiskt Rhen sin åder rullar Och sköljer gröna, drufvoklädda kullar, — 35. Der Seinen ... sina perlor rullar ... Till hemmets kullar 115. Der Fyris bölja ... från de gamla ättckullar Eråellan vishetstempel än sin åder rullars— 102. Der Din lefnadsvåg ännu sitt silfyer rullar ... Och minnet skiner på din barfidöms kullars — 33. — Der skall ditt ,namn, så länge tiden rullar Stå uti stjernskrift öfver nordens kullar!s 152. Ingen må här klaga öfver enformighet, ty omvexlingen af de rullande perlor., silfver, och åder m. m. måste väl vara tillfyllest. Innom den galvanoplastiska poesien gäller jemväl som regel: Ez Att sannt poetiskt är hvartenda stycke, Som har ett rim i ändan såsom smycke. Jag kunde väl gifva kära bror flera prof på min förmåga i den nya skaldearten, men frukr, innah den lyckats göra sig allmännare känd och värderad, att tillvitas -hafva ryckt ur sitt sammanhang de verger jag galvaniserarn — hvilket dock är en orimlighet, emedan något egentligt sammanhang ej finnes, eller, strängt taget, får finnas i den galvanoplastiska poesien. Den ofvan citerade sista rullningen (pag. 152) sker dessutom i de två sista raderna af sista versen på sista sidan i Gefion, och således kunde man ej låta rullan gå längre utan risk, att den skulle rulla ur samlingen; som slutar med ett stycke, kalladt Wadman i Olympenn, i hvilket förf. helt öppet, utan något hemlighetsmakeri, midt för allmänhetens ögon gör sina afgjutningar öfver Wadman, Bellman, Lidner, Kellgren och Thorild — de båda senare på prosa, men hvilket dock utfallit lika bra. ; Vi hafva således en poesi, som genom en enkel operation, med något handlag kan ef-. fektueras af hvem som helst — ettsorts poe tiskt positiv-speleri, som gör attsjelfva folket 1 massa kan utöfva konsten, blott det finnes någon som vill dra vefven. Allt går nu för tiden ut på att förenkla, att hjelpa sig fram ned konst. Vi pryda våra damer med artificiella blommor, de äldre ha till och medartificiella tänder, artificiel hårbeklädnad, artificielt från topp till tå — vi dricka artificiella vatten och göda fosterlandets jernmängda jord med artificiel guano, det var sålunda endast en artificiel poesi som felades — och den är funnen. Anders Petter. Kem