Härpå kunde Radziejowsky ingenting svara. Hän bet sig i läppen, emedan han icke vågade gifva sin förtrytelse luft, ty med detsamma han förtörnat Dalberg, skulle han hafva bortstött ett stöd, hvilket han kände sig behöfva, och det enda, hvarpå hän kunde räkna emot den bitterhet, för hvilken han fann sig ett mål; dessutom hade en plan börjat föresväfva hans tankar, och den var ingen mindre än att bevisa Karl Gustaf samma tjenst som nyss erkebiskopen af Gnesen gjort Johan Casimir. Radziejowsky insåg att det skulle fordras ett försoningsoffer då det kom till Karl Gustafs öron hvad fär händt, och ett mera gällande skulle ej kunna bringas. Men sättet att vinna det var ännu det, hvarom han tvekade. Dalbergs medverkan förbjöd honom hans vrede och hans anspråk på att sjelf hafva förnämsta äran af företaget alt begära, tvärtom skulle han önska att helt och hållet kunna tillintetgöra hans makt att blanda sig i saken; han beslöt derföre att pröfva hvad han af de begge ynglingarnes ärelystnad och företagsamhetskraft kunde hafva att vänta sig. Meninnan vi låta honom vända sig till dem, vilja vi först göra oss bekanta med det intryck, som det nyss skildrade uppträdet hos dem lemnat: Då de: sett Radziejowsky åtfölja Dalberg, hade de vid återkomsten till värdshuset, der de bodde, gått in i det rum som blifvit dem anvisadt, och som genom en korridor var skildt från hans. Hvad säger du om det som vi nyss varit vittne till? sade Georg till Mikael. Vi torde åtminstone hafva skäl att betrakta oss som lyckans barn i Karl Gustafs tjenst, då den gifvit oss tillträde till ett sådant skådespel. Jag har deraf fått ett intryck, som aldrig skall kunna utplånas och som kommit mig på den tron, att det är föga mindre ärofullt att vara kallad till tronens stöd än att hafva sin plats på tronen.. Du svarar icke! Hur är det?, Bra! sade Mikael och spratt upp, såsom vaknade han ur en dvala. Hvad var det du sade?