talade. Men de låta mig äfven förmoda, att I icke skullen vara liknöjda för tillfället att få verkliggöra dem genom handling ? Ingeuting skulle vara oss mera efterlärigtadt. . Det är bra! Och om jag uppkallade det i detta nu ?2 Så skulle vi visa om vi vore senfärdiga att omfatta det. Nåväl! Jag vill då säga er att det gifves ett medel att förvärfva konungens at Sverge obegränsade och eviga tacksamhet. Men det fordras mod., Det fattas oss icke.n Godt! Och en beslutsamhet, som icke låter afskräcka sig, samt en skyndsamhet som icke lemnar tid för någon dagtingan med besinningen. Svären att blindt verkställa hvad jag fordrar. Hvad ni fordrar? Detta är något för obetingadt,, sade Mikael. Låt höra hvari edra fordringar bestå, och huruvida de öfverensstämma med hvad vår förman kan hafva att säga! bad Georg. Er förman? Dalberg menar ni? Hvem annars? Konungen är eder högste förman, och man frågar icke efter någon annan då hansintressen äro i fråga. Ingen kan af varmare hjerta arbeta för leras framgång än just denne major Dalberg, som ni nämde., Jag tror det! sade Radziejowsky. .Men mm dessa samma intressen just fordrade att itskjuta honom från allt deltagande deri; hvad kullen, I då säga? Georg och Mikael sågo frågande på hvarundra, derpå sade den förstnämde: Vi skulle vägra, emedan otacksam... Nej, I skullen det icke! Om TI också fö vågra ögonblick kunnen bedraga er sjel vå en svaghet som I icke kännen, är jag säser att bättre bedöma eder, då jag räknar på tt I för intet skolen rygga tillbaka vid det nål jag sätter er för ögonen. Låt oss då höra det!, sade Georg. (Forte.