Att jag kommit till den tanken ätt detnästan är lika ärofullt ätt vara tronens stöd som tronens innehafvåre. Hvad säger du derom ? Hur kan jag äåfgöra dina tycken? Men fortfar, jag hör dig. Jo, jag märker det! log Georg, men fortfor: Om valet vore mitt, tror jag verkligen att jag skulle ställa mig bland de förras antal. Ser du, fastän spetsen af berget tilldrager sig allas blickar, kan den ej säga: Jag bär mig sjelf! Han är beroende af grundvalen, icke denna af honom. Det ligger större styrka hos den som bär, än den som blifver buren. Vet du, att i dessa män, den gamle vördige erkebiskopen, Czarnecki... Vid ljudet af detta namn spratt Mikael till med en häftighet som ikom Georg att tvärt afbryta. Hvad nu; Mikael! Tål du icke attjag skönker min beundran åt de stora klassiska dygderna, fast detär hos fienderfvi upptäcka dem Jo, alltför gerna, sade Mikael, under det en liflig rodnad förgåade hans kinder. Jag har icke ärnat motsäga dig. Godt, låt mig: då fullfölja, i detjag bekänner att det förefaller mig som om Polens genius genom dem sträckte sina armar öfver både konung och land. Du har rätt, sade Mikael, som nu ändtligen började följa sin vän i banstankars flygt. Den scen, hvartill vi varit vittnen, har sannerligen samlat nästan skönare lagrar öfver indersåternas än konungens hufvud, och med undantag...n Det var här -Radziejowsky genom sin ankomst afbröt deras samtal. Förlåt mig, sade denne med den inställsamma min, som icke varhonom främmande, då begäret att derigenöm vinna någonting ålade honom den: Förlåt om jag afbryter ett samtal, som kanske intresserade er, utan att kunna gifva någonting i ersättning derför! Men räknen mig som en vän och fortsätten, om det behagar er! Har ni något att önska, herr kansler ? fråsade Georg.