Aftonbladet – 3 november 1858, sida 1

Ni låtsar en naiv enfald, min majorl Så mycket mindre, som arten af ert ärende är mig fullkomligt obekant. Verkligen! Jag vill då säga er, att min afsigt är att vara er följaktlig. Hans majestät konungen har bestämt hvilka som skola vara det. Och Dalberg visade på Georg och Mikael. Men det tycks som han icke skulle hafva fullt beräknat allt hvari en följeslagare skulle kunna vara er af nöden; och då-händelsen i detta afseende visat sig gå er bättre tillhanda än det kungliga förutseendet, torde ni finna klokbeten bjuda er att icke i förtid bortstöta det. E Blodet steg visserligen Dalberg i kinderna vid denna anmärkning, men :som Radziejowsky tycktes fast i sin föresats, och han fruktade för ett uppträde, för hvilket stället ingalunda var passande, samt-han dessutom visste att Radziejowsky stod väl och var i åtnjutande af ett ganska stort förtroende hos konungen, utan att likväl hunnit blifva bekant hvarken med arten af de tjenster, hvartill han begagnades, eller de tänkesätt KOnEngen egentligen för honom hyste, fann han rådligare att här öfvervinna sin egen motvilja än utsätta. sig för de obehagliga följderna af ett afgörande afslag. 1 Han fullföljde alltså sin gång och blef med sina följeslagare insläppt i en saly uppfylld af vakt, som genom sin klädedrägt och sin hbållining visade sig bestå af polska ädlingar. Radziejowsky tog vid åsynen deraf ett steg Tillbaka; men bemannande sig red den djerfhet, som vid dylika tillfällen aldrig. öfvergaf Thonom och så ofta gifvit framgång åt hans stämplingar, fattade han sig med en min. och bållning, fullkomligt tjenliga att bedraga hvar ; och en på tillbörligheten af hans uppträdande, joch gick med djerf panna fram emot en dörr, hvarinom han hörde röster tala, frågande om Shan bär skulle finna konungen och drottninen. Dälberg, åtföljd af .de bogge ynglingarne, var honom tätt i hälarne.