Aftonbladet – 2 november 1858, sida 3

fen större erfarenhet; och som han dertill var fullkomligt obekant med alla de förhål. :anden, som kunde inflyta på bestämmanet f hans råd, beslöt han, oaktadt det mindre förtroende Radziejowskys person ingaf honom, tt begagna sig af hans förmenta företräde. Han lät derföre ännu på det mest vördnadsulla sätt meddela drottningen sitt beslut. Hon deremot lät gifva honom det svar: att såsom hon ingenting har att befalla öfver sonungens af Sverge tjenare, står det honom ritt att uppfylla sin herres bud på hvilket sätt honom bäst behagar. Med detta, som i ännu högre grad ökade Dalbergs bryderi, vände han sig till Radziejowsky, för att höra hans tankar deröfver. Ni har icke något val, sade denne, Här ir icke fråga om att uppvakta en drottning vid sitt hof, endast. att afbörda ett ärende, unler från den vanliga etiketten skilda förhållanden. Ni måste begifva er åstad, för att icke lemna drottningen skäl till den förmodan, att ni skulle tveka i begreppet om hvad ni är er konungs anseende skyldig. Dalberg följde rådet och lät gifva sina befallningar, att tåget skulle sätta Sig iordning. Det företedde verkligen en vacker anblick. Tspetsen för den kungliga presenten, de åtta mjölkhvita hästarne, beslagna med silfverskor och beklädda med långa täcken af ljusblått kläde, kantade med tredubbla silfverränder, och prydda i hörnen med Gonzaga-familjens och hertigdömet Nevers dubbla vapen, samt ledda hvardera af en stallknekt med en hejluk vid sidan, red Dalberg, omgifven afsina begge unga följeslagare, Efter dem följde leras ridknektar. För att öka glansen af denna lill. beskickning var endast ungt och vackert folk dertill utsedt, deras hästar präktiga och utstyrda med dyrbara sadelmunderingar. En stor menniskomassa, som redan var i rörelse på stadens gator innan tåget visade sig, tillväxte vid åsynen af dess framtågande och beledsagade det med undrande blickar ända till den kungliga bostaden. (Forts)