Aftonbladet – 2 november 1858, sida 3

längas under det han började frukta att det skulle ådraga honom Karl Gustafs missnöje. En morgon, då han satt fördjupad i tankarne härpå, inträdde, Radziejwosky, som efter det lidna nederlaget vid ingången till promenadplatsen, af. fruktan för drottningens beslutsamhet och omtanka för sin egen säkerhet, börjat närma sig Dalberg, oaktadt den afund han kände tör det åt honom öfverlåtna uppdraget. Ni ser missnöjd ut, sade han vid åsynen af Dalbergs begrundande min. Skulle er beskickning medföra några obehagligheter, som ni icke förutse och för sent får ångra. De obehagligheter, som kunna möta mig vid ett uppdrag hvarmed min konung hedrat mig, har jag ingen rättighet att beklaga mig öfver, och; ånger kunna de så mycket mindre uppkalla, som de icke äro förorsakade af mitt eget förvållande.o Jag förstår! Det är drottningens. eviga uppskof som ger er bekymmer ? Jag medger det. vOch gör er belägenhet kinkig. Jag skulle önska att bättre kunna använda min tid än förspilla den ... För en qvinnas nycker, Icke sant? Men hvarföre gör m icke slut derpå? Jag? Tillåt mig säga, att hvad som mest förvånar mig vid allt detta är det passiva lugn, hvarmed ni tycks blunda för den förolämpning sor man tillåter sig mot er konung. Huru? Mot konungen ? Förundrar detta er?, På det högsta, jag tillstår!s Ni är då icke mycket bevandrad i beskickningsärenden. Ehuru jag haft den äran att förr en gång dertill vara använd, har jag dock icke hunnit någon särdeles erfarenhet deri,n Jag finner det; ni skulle annars icke vara så menlöst obekant med höga personers inre Iriffjedrar. . Förklara er mening litet närmare, om jag år anhållals