SERA ERNST ENN SIAT böjelse som föga anstod en undersåte. Jag känner allt, afbröt drottningen. Jag vill då endast fråga er, om en qvinna begåfvad med ungdom, skönhet, Jifliga känslor, qvickhet och behag, börd och rikedom kan se sig redan från vigseldagen vårdslösad och öfvergifven .af den make, som svurit henne kärlek, och förblifva kall för alla de förhoppningar, hvarpå hon blifvit bedragen, känslolös för alla de fröjder, hvarpå hon blifvit göckad?.. Jag läser svaret i-ertansigte; Nåväl, ni. skall då icke. fördöma Anna Slus: czanka, eller den, som intog .det.rum hennes make lemnat tomt i hennes hjerta! -Det var jag, och en son blef frukten af vår kärlek. Då hennes man återkom, var detta barn två år gammalt. Under hans bortovaro hade hon bott på ett af sina slott i Chelm; vid hans återkemst såg hon sig tvungen att flytta till Warschau. Detta var att slita sig från hvad hon hade kärast, ty barnet, som hon i sitt slott -på landet kunnat hemligt uppföda, måste hon der skilja sig vid. Jag såg hennes sorg, inköpte en liten villa åt Pragasidan till, förde det-dit och anförtrodde-dess vård åt en gammal. kastellan och hans maka, på hvilkas trohet jag fullt: kunde lita. Under en hemlig förklädnad förde jag stundom dess moder dit att. helsa på det. Gossen var vacker som en kärleksgud och omgifven af all den prakt som passade för hans:börd och de rikliga tillgångar som försågo hans behof. Man kundeicke se något skönare än detta barn roa sig med de hvita kaninerna — dess enda lekkamrater — på den mjuka gräsmattan mellan -deblomstrande häckarne, eller under de skuggiga kastanterna, Hur många gånger suto vi icke, dess moder och jag, på marken midt i den lekande gruppen, förtjusta i den älskvärdhet som förrådde sig i barnets alla rörelser och den fröjd, hvarmed det njöt sina oskyldiga nöjen, Men denna sällhet blef icke långvarig. Oaktadt den försigtighet, hvarmed vi sökte hemlighålla dessa besök och undvika allt som kunde väcka Radziejowskys misstankar, hade!