ES AF LE RR FE Vi hafva således intet hopp merl! sade Johan Casimir. Intet hopp? — Det vill säga allt är förtvifladt! , Hon blef en stund sittande med de små hvita händerna sammanknäppta .på sitt knä, och försjunken idjupa tankar, derpå sade hön: — Polen har ett folk och en adel; skulle begge vara lika vanmäktiga? Eit förtryckt, förtrampadt folk, en högmodig, sinsemellan afundsjuk adel; till hvilkendera vill ni fly? ; Kalla folket till resning mot de svenske; lofva dem friheter, rättigheter! De löften ni fordrar skulle jag icke kunna hålla, förutsatt att jag vunne hvad jag dermed åsyftade. Hvad mer?x Jag skulle derigenom nödgas blotta en Hy sida af min svaghet och således ådåraga mig nya förödmjukelser för framtiden. Betänkligheter och evigt betänkligheter!s sade drottningen med en åtbörd af otålighet. Säg omöjligheter och öfverallt omöjligheter! sade konungen. Aldrig! Det ordet är hoppets dödssuck! Hoppet är det sista som skulle öfvergifva mig. Utan bopp skulle jag förakta att lefval Och Louisa Gonzaga reste sig med en kraft som: lät förstå att hon ännu var långt ifrån attafs säga anspråken på att vara drottning. Vv Konungens promenader. Konungens: enda förströelse 1 Gyseln var att från åtta till nio om morgnarne taga sig en promenad. Utanför rådhuset låg på den tiden, och kanske finnes der än, en stor inhägnad plats, planterad i allger af kastanie:träd, under hvilkas lummiga kronor de goda stadsboerna om söndagarne, och-äfven någon gång under veckans lopp, sågos spatsera och herota den vederqvickelse ett träget arbete kräfver genom omvexlingen med rörelse i friska luften. Platsen var vacker, lugn och in