Aftonbladet – 1 november 1858, sida 3

VV 0 TO RO VVN SA MV AVADIGB med hvilka han sjelf såsom motionär uppträdde. De två alternativa förslag, han låtit i tryckta exemplar utdela, hade det gemensamt, att de indelade stadens valberättigade ivalföreningar. Man hade valt detta namn bland annat för att häntyda på den enhet, som man hoppades vid de blifvande valen skulle göra sig gällande. Förslaget n:r 1 (två valföreningar med graderad skala) afsåg att så afväga inflytandet, att det ej skulle öfvervägande tillkomma hvarken de lägst beskattade eller de högst beskattade. Vådan af det förra förmenade hr Schartau skulle ha visat sig på rådhuset i fredags. Detta förslag var således uppgjordt för att tillfredsställa dem, som älska en graderad skala och som frukta massan. Hvilken är denna massa? hade man på rådhuset med stolthet frågat, och man hade svarat: Jo, Stockholms borgerskap! Talaren ville nu upplysa hvad han förstode med massa. Han hade framför sig officiella handlingar, som gåfve vid handen, att bland Stockholms borgare icke mindre än 600 personer underlåtit att betala sista årets utskylder. Det vore denna massas öfvervigt vid valen han fruktade. Hr Schwans förslag afsåge också att mota denna massas inflytande, åtminstone kring den egna härden; men tal. ansåg det tvifvelaktigt att sådant skulle lyckas, om än dess öfvervigt i t. ex. Klara församling ej kunde vara så stor som i andra trakter. — Förslaget mn:r 3 åter, hvilket hr Schartau hade funnit vinna mera sympatier såväl hos enskilta, med hvilka han derom talat, som bland handelsföreningens fullmäktige, indelade de valberättigade, efter deras yrken, i fyra valföreningar. Några anmärkningar hade blifvit gjorda mot den ordning, i hvilken de blifvit uppstälda, såsom att magistraten borde rösta tillsammans med: handelsklassen och jemte denna stå främst. En sådan omflyttning vore också lätt verkstäld. Någon kunde också tycka, att handelsklassen velat taga för sig för mycket, då man förbehållit denna klass att tillsätta 4 representanter. Detta vore dock icke förhållandet, om man toge i betraktande det inflytande denna klass tillförene haft på valen i hufvudstaden, och man finge ej förbise att det väl ändå i sjelfva verket var grosshandelsklassen som skattade mest. Till grosshandelsklassens heder kunde tal. också nämna, att bland dem, som blifvit till rest med sina utskylder, fanns ingen enda grosshandlare. Hr Hjerta visade det helt och hållet obefogade att vid frågan om uppgörandet af en valordning tala om det större eller mindre antal borgare, hvilka ej betalt sina utskylder, såsom en massa, hvars inflytande man fruktade. De personer, som ej betala sina utskylder, d. v. s. icke uppfylla de för åtnjutande af borgerliga rättigheter stadgade vilkor, de äro icke valberättigade; och de ha således med frågan om val och valordning icke det ringaste att skaffa. Men det utgjorde en grof orättvisa mot medborgare, som ordentligen uppfylla sina medborgerliga pligter, att vilja inskränka deras politiska rättigheter endast på den grund, att de i afseende på skattebidragens belopp befinna sig i samma kategori som flertalet af de försumlige. För öfrigt fästade talaren uppmärksamheten derpå, att skilnaden mellan hrr Schwans och Schartaus förslag var den, att det förra är grundadt på samfälda val, det senare på klassval, och bad han få erinra derom, att så ofta frågan om en representationsreform under de senare 30 åren hos ständerna förevarit, hade borgareståndet alltid och utan undantag uttalat sig för grundsatsen af samfälda val. De första besluten och åtgärderna i valordningsfrågan inom hufvudstaden ha också vidtagits af en församling, der man samfäldt öfverenskommit. Denna grundsats hade således både förr och nu gjort sig gällande och det vore derföre nog besynnerligt om Stockholms valberättigade invånare skulle återgå till ett af allmänna meningen för så längesedan utdömdt system, som klassvalen. För sin del röstade talaren för hr Schwans förslag. Hr Schartawv erkände, att de, som försummat erlägga sinn utskylder, icke kunde anses valberättigade. Han var derföre också beredd att genast lemna en ny definition på ordet massa. Huru många vore icke nemligen de, som stode på gränsen af samma ekouomiska ställning som de 600, hvilka icke betalt sina utskylder. Dessa utgöra en annan massa, till hvilken sluter sig alla dem, som låta hänföra sig af.en banerförare, som stiller sig i spetsen för dem och örstår att vinna dem. Om nu en sådan banerförare råkar disponera ett boktryckeri eller, ännu bättre, m han ger ut en tidning, så lyser han ut ett samnanträde med denna massa, han låter trycka bref, hvilka han kringsänder, han håller tal, han bjuder vå punsch, och dagen derpå infinner sig massan på sådhuset. och dess medlemmar fungera der såsom wurrabasar, ropande bravo åt allt hvad deras banår. rare behagar yttra. Jag begagnar med afsigt ordet hurrabasar, — fullföljde talaren. — I veten alla, mina herrar, hvad som förstås med detta ord. Det var under en viss tid man plågade, genom utdelande af några blanka slantar — eller, det är sant, det anns icke annat än papperstolfskillingar på den tiden — förmå diverse folk att vara tillstädes och upptämma hurrarop då en viss hög persen visade sig ,ffentligen. Och de kommo tillstädes, och de hurade, och. man kallade dem gemenligen hurrabasar. Det är sådana hurrabasar, mina herrar, som jag fruktar då vi skola välja riksdagsmän. Man har i afseende på valfrågan åberopat Englands exempel — det är modernt i vår tid att tala om England. i veten alla, mina herrar, huru det tillgår vid valen i England. Men det är mycket dyrt att korrumpera I England. Jag säger icke att man delar ut guin6er; nej Gud bevars; men i England ar det dyrt äfven att korrumpera med whisky. Har 1 landet är allt sådant der mycket billigt. För ett glas punsch — ja, ir en simpel sup bränvin värfvar man här sina an: ingare. Man var tillsammans i går, man hurrar i ag och man väljer i morgon. Allt det der, minga werrar, det går som en dans! Hr Schartau ingick nu i en bevisning, att klassal ingalunda äro af den nya 14 R. O. förbjudna, örmenande han emellertid, att cet ej vore så farligt m man fattade ett med grundlagen icke öfverensvämmande beslut. Sådant hände äfven lagkloka nyndigheter, och det värsta som kunde inträffa vor ut beslutet blefve af högre myndighet förkastadt. Men nu vore det klart, att till-och med ett krasst tlassvalsförslag icke skulle vara olagligt och det förevarande förslaget vore ej ett sådant, ty de väljande vore här indelade i stora grupper och de hade rätt att välja hvilken valberättigad som helst till representant. Huru angeläget det vore att hålla sig vid ett sådant moderat förslag sökte hr S. vidare ådagalägga genom att erinra, att om missnöje uppstode med resultatet af valen till nästa riksdag, stode det hvilken valberättigad som helst fritt att begära en revision af valordningen, och som valen då en gång omedelbart förrättats, skulle frågan om ändringen ovilkorligen afgöras eftor skattebeloppet. Grosshandlarne finge då en afgjord öfvervigt, ty de skatta mest. Antages nu ett radikalt förslag, föres man då af reaktionen ännu längre tillbaka än de nu vilja gå, hvilka utskrikas såsom konservativa, reaktionärer 0. 8. V. Hr Rinman var ej viss på om de, som försummat betala sina utskylder, derföre skulle blifva från valrätt uteslutna. För sin del hade han helst önskat samfälda val med graderad skala. Hr Hjerta erinrade, att han aldrig förordat antagandet af ett sådant valsätt som det engelska, utan endast anfört det faktum, att någon graderad skala der aldrig blifvit ifrågasatt. Han hade ieko heller påstått att hr Schartaus förslag vore olagliga Han ville tvärtom att de båda skulle komma under ompröfning vid fråga om kontraproposition mot hr Schwans förslag. Syftade hr Schartau på talaren, såsom f. d. mångårig publicist och anhängare af demokratiska grundsatser, såsom den der skulle ha når gonsin sökt inv rka på någon af masean med: EN jr Ah a Cr Sr 3