bekoms som byte, var också drottningens af Polen favoritspann, åtta mjölkhvita hästar, ädla ståtliga djur af yppersta race. Dessa har jag ämnat låta återställa henne och sända till Oppeln, dit hon lärer begifvit sig efter sin flyktande gemål. Men som jag känner hennes ömtåliga sinne, har jag verkligen tvekat vid valet af den, som borde frambära henne denna gåfva och mina helsningar, tills jag funnit er. I er person och edra unga följeslagare skall hon icke såras af påminnelsen om Polens besegrare och således besparas en förödmjukelse, påkostande för hennes stolthet. Ni måste alltså, min kära Dalberg, bereda er för denna resa och finna er vid attafstå från deltagandet i de högtidligheter, som här äro för handen. Ers majestäts tjenst är mig af högre värde än alla högtidligheter på jorden. Jag vet att ni icke plägar skolka i edra pligter. Men för att här iakttaga dem till alla delar hör äfven att ni så fort som möjligt är beredd att ge er af, på det det icke icke måtte synas som min present vore föranledd af annat skäl än det enda, att visa drottningen en artighet, hvarom jag ålägger er att öfvertyga henne. I morgon, om ers majestät befaller, är jag färdig. i Det är bra, sade konungen.. Se äfven: till att edra unga följeslagare blifva väl utrastade och erhålla för sig passande drägter. Hvad er vidare beträffar, är ni från denna stund gencralqvartermästarelöjtnant med majors rang och värdighet. Ers majestäts nåd går mina ringa förtjenster i förväg. Drottning Louise är stolt, sade konungen leende, och skulle: svårligen lemna företräde, om ni läte anmäla er med en lägre rang. Är det henne jag skall tillskrifvå denna! utmärkelse? frågade Dalberg tvekande. Nej, men visa henne ett uppförande som am An trädde detn Fart, :