samma slags metall; I detsamma hörde vi steg i korridoren: utanför och en röst, hvarvid jag märkte att blodet sjönk min kamrat från kinderna. — Frukta icke! — sade jag. — Vi äro två och skola slåss som fyra: — Han kastade en blick på de sofvande barnen, hvilken tydligt visade att bars oro var för dessa, och gick emot dörren, till hvilken rösterna made sig. — Farväl! — Vaka. öfver deras ro — sade han och försvann. Sedan jag tillbringat ungefärligen tjugo minuter i den otåligaste väntan på hur allt detta skulle utveckla sig, inträdde värden och lemnade mig en liten. breflapp, skrifvenmed blyertspenna och innehållande en--bön att jag, för att rädda de små barnen undan en botande förföljelse, måtte medföra dem till Olmitz, anbefalla de mina deräs omvårdnad och bekosta. alla utgifter för resan och deras uppehälle af de-penningar jag skulle finnai den främmandes schatull på värdsbuset, hvårtill nyckeln sändes mig i brefvet, samt slutligen en uppmaning till -.skyndsamhet jemte :förespeglingar af en riklig belöning. Ers majestät torde kunna göra sig ett begrepp om vidden af. det. bryderi,, hvari. jag befann: mig då jag läst-detta bref. Att -bedraga det förtroende, som derigetom visades mig, och gäcka en olycka, som tydligen famlade efter det sista räddningsmedlet, då den nödgades anlitaen hjelp sådån som min; syn tes mig i den högsta grad ovärdigt; men att förlika dess: uppfyllande: med pligterna af. min tjensteutöfning syntes: mig i lika grid omöjligt, helst som! jag till följd af dessa nödgades taga just motsatta vägen af den jag i-min historia uppgifvit. Jag var på långt när icke vuxen uppgiften att reda mig ur enså kinkig belägenhet med någon synnerlig klokhet eller Beräkning, utan fattade mig helt enkelt efic: den plan som syntes mig lättåst att verk-! ställa, Några mil från Glatz, och just i den