folkets tjenst, gjort allt hvad han kunnat för att befordra och utvidga folkets frihet. Flat erinrade sina åhörare hnru de i detta bibliotek kunde finna båuv uyita och nöje, huru de der kunde se huru detta lands frihet grund: lades, dess oberoende hbäfdades, huru tappra män i fordna dagar reste sig emot Stuartarass despotism och offrade sina lif för frihe. tens sak; och att de sålunda nu kunde fatta be:ydelsen af. det arf de tillträdt. Och om hvar och en i sin stad ville göra sm pligt, så vöre ej något skäl att befara detta rikes fall, såsom en af talarens vänner, en lärd häfdatecknare, som hela verlden beundrar, lord Macaulay, på ett ställe antydt. Efter att ha yt? terligare sammanfattat hvad som i reformväg ytterligare bör göras, tillade talaren: Jag trör; att om vi göra allt detta, så har detta landj långtifrån att sjunka i förfall, bättre och mera lysande tider för sig än det någonsin tillförene skådat. Må vara, att vi ej komma att skörda le lagrar på slagfältet eller på hafven, som vi fordom vunnit. Det kan behaga Gud att skänka oss tider af fred. Men det må nu bli srigstider eller fredstider, så tror jag att denna stora nation, som består af många olika klasser, men som hufvudsakligen beror afsin zrundval, detta lands arbetare, jag tror, att den med Guds välsignelse skall tillväxa, blomstra och till den senaste efterverld bära det fria Englands namn. : Grefven af Shaftesbury, som varit ordförande på afdelningen för allmänna helsovården, ville nu öfver detta ämne meddela mötet sina åsigter såsom ett resultat af flera års erfarenhet. Helsovården afsåg icke blott deräs fysiska, utan ock deras andliga och moraliska rättigheter och fördelar. Hvar och en vore visserligen sjelf bäst i tillfälle att taga vård om sitt lif och sitt hus, men begagnales väl ock dessa tillfällen? Häruppå svarade erfarenheten: nej. Man ville öfverlemna allt åt läkare och andra; men sjelf dervid ingenting göra. Genom sjukdomar förlorade arbetaren öfverhufvud taget 30 dagsverken på året. Beräknades nu hvarje sådant till:2 rdr, så uppkomme en årlig förlust af 60 rdr, en summa, hvars inbesparande vore mer än tillräckligt att betäcka kostnaden för mycket som kunde göras i och för helsovården, såsom hyra för bättre bostad, o. s. v. Talaren omnämde derpå dryckenskapslästen, hvilken han ansåg till stor del föranledas af otrefnaden i hemmen. Ett ibland de. första vilkoren för helsan vore en renlig och helsosam bostad. Men för att kunna vidmakthålla en sådan, fordrades, att hvarje arbetare hade en hustru, som kände sin pligt! och kunde hushålla. Lorden erindrade sig en gång ha besökt en stad i Lancashire, der i 25 hus på en gata, hvilka han undersökt, icke funnits en enda qvinna. som-kunde lappa en skjorta eller strumpa eller laga den enklaste mat åt man och Warn. En af de stora moraliska verkningar, som skulle uppkomma af en förbättring i arbetarens fysiska välstånd, vore att han kunde i sitt hem ha en hustru, som skötte hus och barn, och som framförallt kunde göra hvad intet system för nationaluppfostran, ingen enskilt undervisningsmetod förmår, utan blott en moders öfvervakande blick och vård, nemligen att gifva sina barn det, hvarförutan all uppfostran vore onyttig, ja fruktlös, denna stilla, allvarliga, moraliska föräldratukt, som utgjorde grundvalen för hvarje praktisk dygd här på jorden, och ett verksamt, ehuru secundärt biträde på deras väg till himlen. Talaren framstälde derpå nyttan och nödvändigheten af rent dricksvatten, hvilket bland andra förmåner äfven egde den att tjena såsom en afledare från krogarne, samt öfvergick derpå till en tydning af de fördelar, som i sanitärt och movaliskt hänseende kunna beredas genom allmänna parker och lekplatser... Då talaren härvid erinrade om, att sådant väl svårligen kunde tillvägabringas annorlunda än genom allmänna medel eller enskiltas frikostigbet (såsom t.. ex. nyligen hr Crossley i Halifax nedlagt 40,000 — 740.000 rår på en pårkanläggning, bvilken .han sedan förärat stadens invånare), men att dock något kunde göras i denna -väg, om blott arbetarne sjelfva ville åtaga sig en ringa afgift, hvilket likväl på framstäldt förslag blifvit vägradt. Här afbröts talaren af höga rop af nej, nej!, hvarvid lorden uttryckte sin glädje öfver att Liver pools arbetare hyste dessa åsigter. Derpå visades huru arbetareklassen, genom att förbät-i tra sin fysiska och moraliska ställning och gifva sina barn en bättre uppfostran än de sjelfva erhållit, kan uppstiga till en högre grad i samhällsordningen. -?Må edra planer? — tillade talaren — häruti vara så högtsträfvande. som helst, må de gå ut på att styr: (eder stad, ja deltaga i styrelsen af edertland. Detta lands örftliga institationer visa sig aldrig så säkra som när de uppfriskas och förstärkas: medelst importer från : de arbetandt klasserna: Och hvad som utmärker Englands institutioner, isynnerhet. de ärftliga från andre inders, är att I nu inom öfverhuset -kunner räkna lika många ättlingar af män, som abetat vid. plogen eller väfstolen, som dem. hvilka leda sina anor från Plantagenets slägt och--ha i sina vapensköldar, jag vet ej: hurt många gripar eller huru många stubbsvansad: undar. Låt. derföre edra planer flyga. si ögt som helst .— sträfven : efter allt hvad enna verld kän: gifva. Gud förbjude-att ja: iskälle vilja med ett enda ord stäfja eder ädl: ärelystnad. Allt! hvad jag begär är, att då med alla de bemödanden, som stå i eder makt med hela utvecklingen af eder moraliska, fysiska och intellektuella kraft söken höja ede; och edra barn ifrån den sambällsställning I blifvit födda, inom det rike, hvars under ter I alla ären, I städse måtten komma ihåg att :alt-detta endast ärrett underordiadt strätsamma slags Metall; I detsamma hörde vij steg i korridoren: utanför och en röst, hvarvid