gripen som spion, hvarföre jag bemannade mig med: allt mitt modoch svarade, i det jag förde handen till mina pistoler, som jag bar i ett bälte under rocken: a fivem understår sig atl våga en sådan näsvishet? Och ni, min herre: hvad är ni för en karl, som tillåter sådan: oordningar på ert värdshus? — Om det skedec med min tillåtelse, skulle man icke behöfsa skrida till våldsamheter för att föröfva dem; och detta fruktar jag skall blifva fallet, om berrarne icke med-godt och godo tillåter den sökande att inträdan,sade värden. — Hvad mig beträffar, bar jag ingenting obytt med någon, och vill således vara utan uppväktningar vid denna timma på dygnet, som är skapad för sömnen och som jag dertill ärnar anända. — Vid ddäjag sade dessa ord kastade jag en blick på min ? kamrat. Han hade intagit en försvarande position framför sängen, der de begge barnen sofvo, och höll liksom jag ganska betecknande handen innanför rocken, visande ett ingenting mindre än lugnt eller obekymradt. .ansigte. — Kanske gäller det honom, tänkte jag, och måhända har han bedragit mig lika mycket som jag Honom. Jag lemnade nu honom ordet. Hvad är detta för ett värdshus, och hvad för slags folk plögar ni hysa? Jag fruktar att vi råkat in på något tvetydigt ställen, sade han. Detta tycktes vara en lifsfråga, som träffade värdens ömtåligaste känslor och föranledde en liflig strid till försvar för hans värdshus och-bans eget goda anseende, hvarefter han lemnade rummet, brummande öfver den skymf som vederfarits honom. —, Knappast sågo vi oss ensamma, innan den främmande frågade med ögadt fästadt på riktningen af min band: — Ni:är beväpnad? — Ja..-— Och ni? — I stället för. svar framdrog Kan ett par pistoler, med:blänkandesilfverpipor och kolfvarne inlagda och beslagna med