Arbetaremöbdet I Liverpool. På den årsfest, som i nämde stad nyligen rades af sällskapet National Association, hvar;m vi talat i ett föregående nummer, och som Har til föremål de arbetande klasse ö idling, följde ett sammanträde af den stora stadens arbetare, hvilka sällskapets ledamöter särskilt inbjudit för att sätta sig I sammaniang med. dem och försäkra sig om deras nedverkan för framgången af de vigtiga reformerna. Det kom emellertid icke vid detta illfälle till något egentligt samspråk eller liskussion emellan associationens medlemmar ;eharbetarne, utan sammanträdet bestod deruti, att-de senåre tilltalades å de förras vägaar af fem lorder, hvilka sedermera betackales i arbetareklassens namn af en man ur olket. Men dessa tal ega hvart och ett för sig någonting så egendomligt, så för engelska olklynnet, landets seder och institutioner be:ecknande, att vi ej kunna neka oss nöjet leraf lemna, ett i möjligaste korthet affattadt eeferat. Sedan ordföranden, en ålderman, förklarat mötet öppnadt, fick Jord B:ougham ;rdet och yttrade till en början sin innerliga illfreåsställelse att få bevista ett möte,sådant om detta, der arbetarne i denna stora stad xommit tillsammans, icke af några partiskäl, cke i några sekteriska syften, utan för att arbeta på sin förbättring med biträde af dem, vilka denna reform företrädesvis ju uteslutande låge om hjertat. Falaren,-hvilken sjelf msåg sig i viss mening hafva under hela sin !efnad tillhört arbetareklassen, ville nu medlela sina medborgare några lärdomar, dem san hemtat ur egeh personlig erfarenhet. Er land dessa lärdomar var, att ingenting vore nyttigt, om det ginge till öfverdrift, icke ens strängt arbete. Talaren ville visst icke yttra stt enda ord till förmån för sysslolösheten: nan menade blott strängt arbete utan vederqvickelse, enligt det -gamla-ordspråket, som säger: Bara arbete och inga-lekstunder gör John till en dum pojke, Detta väckte stor nunterhet och mycket bifall, hvilket ytterlizare stegrades. då den gamle lorden tillade: Tron icke att jag härmed syftar på min vän lord John Russell, som står här bredvid, ehuru ban visserligen arbetat mycket och roat sig föga; men hvad dumhet angår; hyser jag Fika litet fruktårn för Hans räkning som för er egen). Talaren ville blott säga, att arbetet måste interfolieras medelst lämpliga och förnuftiga vederqvickelser, och dessa åter borde vara icke blott oskyldiga, utan i sig sjelfva bildande och reformerande. Efter: att utförligare ha utvecklat denna sats, öfvergick talaren till att visa, huru tiden rätt bör indelas, och likasom det gamla ordspråket säger: Tag vara på styfvern, så taga nog riksdalrarne vara på sig sjelfva,, så ville han säga: Tag vara på minuterna, så taga nog timmarne vara på sig sjelfva. Erinrade derpå om de flera utmärkta män, som detta samhälle förlorat sedan talaren för ett år sedan besökte detsamma, och de ännu flera, som gått hädan sedan hans första besök i Liverpool 1801. Vi befinna oss nu, yttrade han slutligen, i en ställning, som utesluter all häftighet emellan partier, vare sig i kyrka eller stat. Må vi då tillgodogöra detta lugn, detta välsignelserika lugn derigenom, att vi så mycket vi någonsin förmå fså långt våra medeljsträcka sig, i alla afseenden och i alla dess grenar befordra folkförbättringens stora sak. Lord John Russell önskade icke uppträda inför denna församling med någonting, som liknade en föreläsning, ännu mindre en predikan. Och det skulle föga öfverensstämma med den höga tanka han hyste om detta lands arbetare, om han här sökte -smickradem. Hans föremål vore här hvarken att föreläsa eller predika eller diktera; utan att arbeta tillsammans med de: arbetande klasserna för det som länder till nytta för bäde rika och fattiga, för den högste och den ringaste i landet. Han hoppades att de ej skulle åtskiljas utan att vara öfvertygade om, att de föremål, som associationen hade i sigte, djupt rörde dem sjelfva, och att: det vore ders pligt likasom deras intresse att dertill biträda, utan hvilket biträde samfundets bemödanden skulle blifva fruktlösa. TIafseende på -lagarnes: förbättring yttrade talaren,att detta vore en sak, af hvilken alla samhällsklasser droge nytta. Och häruti likasom i allt, som bör till folkets: välbefinnande, kunde man ej fa ett steg utan att känna igen lord Broughams hand. Talaren berättade nu er historia om huru Turenne en natt under den fientlige generalen Condes frånvaro, då han såg det ena efter det andra af sina kantoneringsqvarter uppgå i rök, utropade: Nu ha vi Conde här igen! och gjorde bäraf den tillämpning, att man äfvenså vid anblicken af något för menniskoslägtet välgö rande, något framåtskridande, kunde säga: Här I måtte visst lord Brougham vaa med! Lord Russell ingick derpå 1 en mängd detaljer rö-. rande den sanitära frågan, om arbetarebostöI. der m. m. I afseende på uppfostran trodde l, hau att stora reformer deruti kunde vidtagas. . men: att man vid: alla sådana noga måste taga sig till vara att icke rubba den politiska och l, religiösa fribet, som hvarje engelsk medborgare åtnjuter. Man borde icke tåla något för: I, sök att inskränka denna samvetsfrihet, son vore ett af folkets bästa privilegier, och sor det hade att tacka för de stora framsteg de: I hitintills gjort. Så öfvergick han till frågar h om offentliga boksamlingar för folket, sanv erintade om huru likasom fordom Flörers hade sina köpmansfurstar, som gjorde mycket h för konst och vetenskap, men: på samma gån; riktade ett dödligt slag emot landets frihet, hade i våra dagar en af Liverpools köpmans furstar, genom stiftandet af ett bibliotek ti! ska gripen som spion, kvarföre jag bemannade mig It med: allt mitt modoch svarade, i det jag förde f. handen till mina pistoler, som jag bar i ett -bälte under rocke fivem: understår sig att