vande. i: jemförelse med någonting vida större högre -och -mera beståndarnde; som 71. hafven framför eder; och att då I söken blifva stora ch hedrade; medborgare i detta mäktiga rike, en I framför allt annat arbeta på att vihna ie i den stad, hvars grundvalar äro lagda af Gud. Lord Shaftesbury är den som man förnämligast har att.tacka för. genomdrifvandet. af den sk. Ten Hour bill ( den Jag, hvarigenom arbetstiden inskränktes från 12 timmar om dagen till. 10), och .det var höruppå som den följande talaren, grefven af Caärlisle, syftade,: då han i början af sitt anförande förklarade sig vara så uttröttad af att. ha suttit tio timmar stilla, åhörande :uppläsandet. af handlingar rörande skolor och fängelser, att han kände sig frestad att förklara sig insolvent. och be :att få räkna sig tiotimmarslagen till-godo. : Skälet, hvarföre han ej. afböjt att nu uppträda, vore hans önskan att ådagalägga den verkliga aktning han: hyste för landets arbetareklass. z Det vore ett öfverdrifvet smicker att vilja tillerkänna någon särskilt klassaf menniskor en utes!utande förtjenst af de handlingar och egenskaper, som tillsammans: bilda: massan af engelsk storhet. Vi haen ädelt och manligt innad. herremannaklass,.ivi ha Hhögsinnade öpmän, vi-ha en förträfflig litteratur, djupa tänkare, -smilrika skriftställare, -hänförande skalder, : vi. Ha utmärkta män inom de lärda yrkena, vi ha de tappraste soldater och -sjömän, och likväl. anser-jag det vara de arbetande .-klassernas breda, : djupa grund, som oupphörligt lemnar råämnet till den kostbara bygnaden-:af. vår rikedom, våra stora företag och. vår. ära, och som under tiden föder alla de öfriga -klässerna och bland dem utskickar. sina, rotskott. ; Och. derföre, huru stor våra: vapens ära, vårt. snilles ljus: våra kapitalistersföretagsamhetsanda, våra ädlingars rikedom än må, vara, huru stor, den vördnadsfulla -helgd, som omger alla våra. institutioner ochger. plans åt vår trons; så skulle jag emellertid känna mig-ganska orolig för deras säkerhet öch deras bestånd, om -jäg icke visste, att det på samma gång under, omkring allt detta funnes en: sund, välsinnad, -ordningsälskande arbetarebefolkning. Men om det är en sånning, att de arbetande klåsserra intega en så betydande plats, må de besinna, att de ha deremot svarande åligganden. Jag har uppriktigt sagt er min önskan att hedra dem, hvilka bära upp: vår samhällsordning, och:som tillförsäkra bland ändra äfvenmig de många förmåner som denna ordning gifver mig: Men under det jag hedrar dem, må de sjeltva visa sig värdiga denbna heder.. Här erinrade talcren derom, att. allt -hvad som kunde göras för de arbetande klassernas bästa vore-förs gäfves, såframt de ej å sin sida äfven ville verka i samma riktning. Han påpekade derpå de hufvudsakliga lyten, som borde hortläggas, deribland i främsta. rummet. dryckenskapslasten; afunden och oförnöjsamheten. Lorden slutade sitt föredrag med några väckra verser af Johnson ; Den, femte -taiaren, lord Sandon, ledamot af underhuset, höll ett. föredrag, innehållande hufvudsakligen detsamma, som blifvit uttaladt af de föregående talarne. För dem; sont kunde fråga hvad de högre samhällsklasseriia Kåde att göra med ämnen, som närmare rörde arbetsklassens intressen, hade han det svar, att då fäderneslandet bade satt stämpeln af en titel på en .man, som vittnat om arbetets ära inom armån, inom. flottan, inför domstoarne eller i parlamentet; vore detta detsamma som satt. sägartillhonom: -Vi veta, att 1i eger talanger-och skicklighet, vi vilja tillvörligen erkända allt detta; men då vi sågöa, fordra vi att ni skall egna edert Kf och dra efterkommandes lif, att mni skall egna len rikedom ni -förvärfvat: åt alla -edra Jandsnäns bästa; vatt ni skallanvända den ledighet, le tillfällen till kuaskapets förvärfvande, som lenna rikedom beredt eder, åt edra medborsares väl? Derpå tillkännagaf ordföranden, att en arvetare. utbedt sig tillstånd att få föreslå en acksägelseadress till de herrar, som talat lenna afton, Nu framträdde Daniel Guy och relsades med omätligt. jubel af sina kamrater. Tänsgrofva händer öch något svartnade -anigte gåfvo tydligt tillkänna, att han verkligen var hvad han sade. sig våra, en mödans son. dan talade ganska flytande och med mycket if samt i en bred Laäncashiredialekt. Vi meddela hans tal efter Times, som säger sig he. återgifvit detsamma nästan ord för ord: Bröder, arbetare! Jag är icke någon af lessa parlamedötskerrar, som ni väl vet, utan mmer direkte från smedjan, så ni får ursäkta om jag förefaller litet ohyfsad. Jag ackar Gud-för denna afton. Jag känner att vi arbetskarlar ha:en rätt: och pligt att hemära den hjertligaste tacksägelse åt de ärade order, hvilka i afton visat oss så många tjenter. Vi ha en garmal visa, hvaruti det heer: Nu kommer den goda tiden! Jag tror, utt denna tid nu icke blott har dägats, utän ut dess sol redan börjat lysa öfver oss i sin ulla -glans. Då landets ädlingar begynna stiga red från sin höga ställning, för att räcka oss irbetare handen till att höja öss och lyfta öss ipp, då säger jag, att sådant är mer än en lagning, att det sär en verklig soluppgång. Under hela rnin lefnad har jag aldrig någonin suttit och Känt sådana rörelser uppstiga i nin inre menniska som denna afton. Då jag ör sådana män som den ädle lord Shaftesvuty säga 0s8-— 0ss, millioner -tungt :arbeande — hvåruti vårt onda består; och un lervisa oss om hvad som måste göras föratt indanrödja detta onda, då känner jag mig.så ksam och innerligt glad: Och likväl skola