Aftonbladet – 30 oktober 1858, sida 2

mina skuldror, hvilken det icke fordras en mindre makt än ers majestäts att befria mig ifrån. Och ni kan vara förvissad att med den glädje och tacksamhet för den högste gifvaren, som i dag lifvar mitt hjerta, skall . det blifva mig en glädje att bifalla hvarje god och lagenlig önskan. Låt höra! Hvad namn har din börda ? Tvenne ynglingars framtid. Tvenne ynglingars framtid? upprepade konungen med förundran. Ja, ers majestät, så rundligt här jag fått nig min lott tillmätt af ödet, jag som knappast kan bestämma öfver min egen. Ers majestät må derför ieke förvåna sig att jag söker bistånd af en mäktig hand. Du bar yngre bröder? Goda ämnen kanhända, liknande dig sjelf ? F Det skulle vara alltför djerft att för dem våga åkalls ers majestäts enskilta beskydd. De, liksom jag, tillhöra den klass, der man måste lita på sina egna krafter; men för de ynglingar här, är fråga om, tycks förhållandet rån början varit annorlunda. Hvilka äro de då?, frågade konungen. Det är just den frågan jag måste lemna obesvarad. Jag ville kalla dem ödets barn, medan det är denna makt som tagit dem i sin fösterskola; men den hemlighet, som döljer deras första lif, lemnar dock rum för den vissheten att de genom sin härkomst äro förjenta af det beskydd jag vågat åkalla. Godt! Men några närmare upplysningar blifva mig alltid, och ännu mera genom dessa såtfulla svar, af nöden. Hvad har du dig bekant om dem, och hur har du kommit i de förhållanden till dem, hvilka du uppgifvit? Att besvara detta skulle inleda mig ien berättelse, den jag fruktar skulle taga ers majestäts tid och tålamod allt för mycket i än.