Aftonbladet – 30 oktober 1858, sida 1

anmälde inför konungen, som -helsade honom med spåren af en skugga på sin panna. Det var en man af omkring ett par och fyrtio års ålder, af en temligen lång, men ytterst. mager gestalt samt anletsdrag af en ursprungligt fin och regelmässig bildning, men -liksom uppsvälda under arbetet af en inre vulkanisk eld, som frambringat uttrycket af någonting fruktansvärdt deri. Att jag är den siste som kommer att lyckönska ers majestät till den hugnande händelsen, som fyller allas hjertan med glädje, är för att tillika få meddela underrättelser om nya framgångar af ingalunda ringa vigt, Utom att ers majestäts underhandlare kanske i detta nu underskrifver vilkoren för stadens öfverlemnande, har ers majestäts styrka åter vunnit en annan tillvext, i det Johan Sapieha med hela återstoden af polska kronohären står färdig att gifva sig under ers majestäts segrande fanor. Verkligen? Det synes i sanning som om lyckan med mer än en stjerna ville utmärka denna dagen i vårt kalendarium. Han har ändtligen låtit öfvertyga sig om att Johan Casimirs sak är för alltid förlorad. Våra framgångar äro i jemt stigande, min kära kansler, och jag börjar snart anse våra vapen oöfvervinneliga.n Radziejowsky — detta var den tilltalades namn — krökte läpparne till ett trotsigt löje, i det han svarade: Ers majestät torde dock behaga medgifva, att dess vapen haft goda bundsförvandter i vissa underhandlingar. Åbja. Ni har varit mig nyttig, och jag skall icke förglömma detv, sade konungen, under det hans panna synbart mulnade. Jag hoppas det, ty jag tror. mig verkligen så hafva gäldat den fristad Sverge lemnat mig mot mina hårda domare, att ers maje