Aftonbladet – 30 oktober 1858, sida 1

Hvem menar du? frågade konungen allvarsamt. Jag boppas att det blott finnes en i ers majestäts omgifning, som dermed kan afses, och således intet misstag komma i fråga. Jag är ej vid lynne att tåla ett otidigt skämt, Nämn den sökande som honom tillKommer ! ,Det är ettordspråk, såsom ers majestät tvifvelsutan känner, att man måste taga seden dit man kommer; Jag följer endast den regeln. Jag har ännu icke funnit att det är seden här i landet att titulera personer efter godtycke ... Tvärtom, ers majestät! De polske herrarne tituleras aldrig annorlunda än efter de befattningar de innehafya, och hvad den ifrågavarande angår, vet jag ej honom vara något annat än en dubbelmakare. Ers majestät känner. det bäst... Hm, får se hvem som till slutet får sitta emellan för det handtverket! Karl Gustaf gjorde en missnöjd min och sade: ;Jag har medgifvit dig för mycken frispråkighet, min kära Hauser; men räkna ej på att min godhet och din ålder alltid skola öfverskyla missbruket deraf. Förlåt mig, ers majestät! I dag borde mindre än någonsin hvad som är obehagligt hinna edra öron, och ändå kan jag icke afhålla mig att säga er, att af alla de der gunstlingarne, hvilka som inventarier medföljde drottning Kristinas krona och hvilka ni af tacksamhet för henne underlåtit att göra er af med, var den der polacken otvifvelaktigt den sämste. Påminner ers majestät sig vid en af drottningens baletter, då han bar en mask med tvenne ansigten? Än sedan ? Drottningen var skarpsinnig, hon, och gjorde aldrig något utan afsigt. Hon visste väl att en man sådan som denne behöfde