vill ni icke teckna er det. der till minnes i er plånbok, i fall man på passbyrån ... Ahnej, jag har det nog alltsammans i friskt minne, försäkrade han trovärdigt och fortfor leende i frågande ton: Stora, svarta, silkessammetsögon ? Oh, quouil Ståtlig figur... icke rätt lång? Mais oui, monsourl! Raskt utseende; men... men nyttjar den ifrågavarande personen skägg och mustascher? Jag förmodar att han är utan denna prydnad ? Que non, monsieur, au contraire, han nyttjar båda delarne. Godt!, sade främlingen med ett misstroget leende, och tillade derpå eftertryckligt: Men en vacker gosse i alla fall? Oh, sertainement, bien beau, mes aprås tout, il y a une physiognomie cayennique!l Det är bra; i alla händelser gåvi ombord i öfvermorgon kl. 10 om aftonen på fartyget FAigle, kapten Leclere. Bien, monsourl Se här mitt. kort! Bien, mercil Efter några vidare öfverenskommelser tog främlingen afsked, och Olympia läste på kortet: Arthur Bruce, Målare. Två dagar senare gick YAigle till sjös. Med otålighet hade Arthur Bruee inväntat det ögonblick, då luftens konung skulle börja sin vandring på sjöfogelns mark. Det inträffade ändtligen; kapten Leclerc lät höra sitt kommandoord, och örnen bredde ut sina vingar och sköt fart. -Med längtansfullt klapUn bjerta ilade Arthur Bruce ner i sin hytt, der han väntade lösning på gåtan. Vid det lilla fönstret satt en person med hufvudet stödt mot handen och blickade ut öfver hafvet. Han vände ryggen mot dörren och tycktes icke hafva märkt den inträdande, icke heller tycktes det konstgjorda buller, som denne, i den lofvärda afsigten att göra sig bemärkt, tillstälde, åstadkomma den åsyftade verkan, vOlympia ! sade nu mannen vid dörren sakta.