Potates, som vid Juli månads utgång var föga fö sigkommen, uppfriskades då af ett välgörande regn och beräknas hafva lemnat i Medelpad 12:te, i Södra Ängermanland 10:de och i Norra Ångermanland 8:de sornet, i medeltal räknadt. Potatissjukan har dock, astän endast på nå ra få ställen, visat sig. Rötter och Rofvor hafva lemnat en mot behofvet svarande skörd, ungefär i samma förhållande som potates. Lin och Hampa hafva lemnat en medelmåttig aikastning. Höskörden företer stor olikhet på olika orter. ; Medelpad beräknas den under medelmåttan, i följd leraf att, under växttiden, en längre torka varit vädande. I Norra Ångermanland deremot uppgifves skörden hafva blifvit medelmåttig, och i Södra Änzermanland fullt motsvarande den, som i vanliga folerår erhållits. Såsom totalomdöme kan sägas, att landtmannen blifvit välsignad med en gröda, som fullt motsvarar ortens behof. Från G-fleborgs län (dat. d. 26 Okt.). Sedan slutet af sistlidne Augusti månad, då andra berättelsen om årsväxten i länet afgafs, har fortfarande värme och tidtals regn varit rådande till slutet af September, då skörden och inbergningen i det närmaste fullbordades. Grödan, som ovanligt tidigt mognat, är af följande beskaffenhet: Hvete, hvilket obetydligt odlas, gifver 6:te å 7:de kormet. Råg 8:de kornet. Blandsäd och Hafra 6:te a 7:de kornet. Ärter 7:de å 8:de korn t. Potates 10:de kornet, men dock i allmänhet angripen af så kallad torröta. Kål, Rötter och Rofvor hafva lidit af mask och lemna afkastning under medelmåttan, Lin medelmåttigt med till utsäde dugligt frö. Höfångsten medelmåttig och halmtillgången ymnig. Nya höstutsädet i allmänhet frodigt. Årets gröda, som således kan anses fullt medelmåttig, motsvarar väl årets: behof. — För snart tre år sedan — det var i Februari och Mars 1836 — stodo i Aftonbladet införda ett par artiklar med signaturen Vidar, och hvari uppmärksamhet fästades på det olämpliga deri, att allmänna barnbördshuset skulle erhålla sin plats på Kungsholmen, en föga folkrik församling samt aflägsen från de öfriga stadsdelarne, isynnerhet Södermalm och Ladugårdslandet, der den fattigare och mest i behof af denna välgörenhetsinrättning varande befolkningen bor. , Tänkom oss,, yttrade nämde författare i sin första artikel, en arm, lidande, halfnaken qvinna, som från någon af Södermalms eller Ladugårdslandets aflägsnare trakter en stormig hösteller vinterqväll stapplar fram den dryga vägen till Kungsholmen; tänkom henne på den långa Kungsholmsbron, utmattad och utsatt för Mälarens alla vindar, fallande och döende, utan att ett menskligt öra på denna plats, så fjerran från menniskohem, kan höra hennes klagan och förtviflan! Och om hon lyckligen komrmit fram och efter fjorton dagar blir utskrifven, tänkom henne ånyo, kanske svagare och bräckligare än förr, färdas samma svåra väg tillbaka, men denna gång förande med sig sitt späda barn, inlindadt i några usla paltor, alltid till fots, det förstås ... En ledamot af barnbördshus-direktionen sökte då i ett långt beriktigande så godt sig göra lät bevisa svårigheten att på lämpligare ställe erhålla lokal för barnbördshuset; medgifvande att inrättningen på Kungsholmen ligger aflägse för det stora fiertalet af dem, hvilka af dess välgörenhet äro i behof, ansåg han docken bland de åtgärder, som sje!fmant erbjuda sig för den, som gör sig det ringaste begrepp om mensklighetens fordringar,, vara, att tillfälle bereddes för meddellösa qvinnors transporterande till: inrättningen. 1 behofvets stund: Denna åtgärd, sade genmälaren, kunde när som helst vidtagas, och blifver oundgänglig när anstalten flyttas till Kungsholmen. Vi skrifva nu Oktober 1858. Anstalten är flyttad till Kungsholmen, det lät sig icke annorlunda göra. Fakulteten ville så hafva get. Och tillfälle är beredt för medellösa qvinnors transporterande till inrättningen, det har man i dessa dagar erfarit af en kungörelse i Dagbladet. :I behofvets stuud? Den omständigheten tyckes man ha glömt. Barnbördshus-direktionen kungör, att, från och med den I instundande November intill detta års utgång, fattiga barnaföderskor, hvilka önska att blifva intagna å allmänna barnhördshuset, ega att, då de i tid hos vederbörande ordningsman sig dertill anmäla samt af honom erhålla bevis, styrkande fattigdom och innehållande uppgift å deras hemvist jemte anmäan till fri skjuts, på direktionens bekostnad begagna åkdon från hemmet till inrättningen; och få dessa åkdon reqvireras hos en viss åkare inom hvarje af Klara, Katarina, Maria, Adolf. Fredriks, Ladugårdslands samt Jakobs och Johannis församlingar. Utan tvifvel ett högst välmenande beslut af barnbördshusdirektionen, men förskräckligt — hvad skola vi kalla det — originelt! Tänkom oss — för att försöka tala i Vidars stil — tänkom oss en arm, lidande, halfnaken qvinna, ensam, beröfvad all hjelp, under nattens tystnad plötsligt öfverfallen af de smärtor, med hvilka hvarje moder måste af naturen köpa den ofta nog tvetydiga sällheten att hafva gifvit lif åt en förnuftig varelse; hennes man, om hon har någon, är kanske borta på krogen; grannarne, om sådana finnas i närheten, äro af sömn eller ohjelpsamhet döfva för den lidandes svaga jämmerrop. Ingen nöd; hon får ju åka gratis till barnbördshuset, om hon med bevis af vederbörande ordningsman styrker sin fartigdom! Hon skall således i det tillstånd, hvari hon befinner sig, begifva sig först till ordningsmannen för att begära fattigdomsbevis. Ordningsmannen, om han är en ordningens man, ligger längesedan i sin säng och sofver; annars har han väl råkat fördröja sig borta litet ens III j Herre!v sade nu den unge fransmannen och