Aftonbladet – 29 oktober 1858, sida 1

STOCKHOLM den 29 Okt. Frågan om domkapitlens förändrade organisation. I n:r 16 af Svensk Kyrkotidning finner man en öfversigt af domkapitlens underdåniga utlåtaaden öfver rikets ständers förslag om förändring i domkapitlens organisation, hvilka utlåtanden i mer än ett afseende förtjena uppmärksamhet, såsom ett bidrag till kännedomen om den synpunkt, ur hvilken våra konsistorier i allmänhet betrakta sig sjelfva och sin tid. För det af Lunds domkapitel afgifna utlåtande har Kyrkotidningen förut redogjort; här framställes nu i sammandrag summan af Upsala, Linköping, Westerås, Wexiö, Göteborgs, Karlstads och Wisby konsistoriers åsigter 1 frågan. Af dessa sju domkapitel är det blott ett enda, det i Göteborg, som förordat ständernas förslag, hvärufti detta konsistoriurn icke.ser de faror, som mången deri trott sig: finna. De skäl, på hvilka de öfriga konsistorierna grunda sitt afstyrkande, äro i korthet följande: Upsala domkapitel förklarar sig instämma. uti hvad presteståndet emot ifrågavarande förslag anfört, och detta på följande fyra skäl. l:o Att förändringen innebär ett vacklande emellan två olika principer, nemligen sjelfskrifvenhet för vissa embetsniannabefattningar: och den hos össi fråga om kyrkostyrelsens organisation. oförsökta valpripcipen.: 2:o Att berörde förändring. bryter emot den Hittills öfverallt antagna grunden för konsistoriers organisation; emedan ingenstädes finnes stadgadt om Jedamöters utseense: genom valibland uns derordnade. Ledamotskapets fästande vid vissa platser. inom kyrkan och möjligen (2): äfven inom. elementarläroverken måste hädanefter som hittills aktas såsom den rätta principen för domkapitlens: organisation. — 3:0 Att förslaget icke :betryggar tillbörlig följdriktighet i ärendenas: behandling: och nödig säkerhet för den mångartade förvaltningen, hvilken ses nare, isynnerhet hvad penningar angår; icke lämpligen kan -uppdragas åt ett kollegiumy hvars medlemmar ofta ombytas. 4:o Attförslaget. medför menliga följder för församlingsvården. Konsistorium. anser emellertid en regtering: af domkapitelsorganisationen: vara af behofvet högt påkallad. och. instämmer således den af presteståndet inför K. M:t frambu a underdåniga anhållan. Afdessa fyra skäl. synes oss det förstå, innebärande en farhåga för vacklande emellan tvenne principer, föga giltigt, enär erfarenheten. visat, att samma tvenne principers tillämpning inom presteståndet icke föranledt några vådor eller stört sämjan och stabiliteten. Att ledamöter i en styrelse skulle utses genom val: bland underordnade, hvilket i andra rummet väckt oro hos Upsalafäderna, är visserligen någonting, som måste stöta prelatensiska vanor och begrepp; men dels vore ju den styrelse, man ville organisera, icke till förr än genom och efter detta val, hvarföre ej heller dessförinnan någon fråga om öfverhet och underordnade kunde uppstå, dels har ju äldre och senare tiders erfarenhet lärt oss, att Kyrkostyrelse kan utgå från någonting.ur konsistoriel synpunkt ännu lägre, ännu -mera underordnadt än pastorer, nemligen — församlingen. Emot tredje argumentet, hvaruti ordas om följdriktighet samt säkerhet i penningeförvaltn ng, kan anmärkas, att konseqvensen väl ej behöfde löpa större fara under kyrkoherdars vård än under lektorers, och att penhingeförvaltningen väl hädanefter likasom bittills blefve notariens ensak. Förslagets menlighet för församlingsvården synes visserligen vara det vigtigaste skälet och innebära den allvarsammaste betänkligheten, men äfven häremot kan invändas, att samma frånvaro af vård redan förefinnes inom prebendeförsamlingarne, och att en eller annan aflägsnare landtförsamling synes kunna med mindre våda undvara sin egentlige pastor för en kortare tid än prebendenas befolkning för beständigt. Äfven bör här tagas i betraktande, att vid hvarje riksdag i de flesta stift från församlingarne dragas lika många, om ej flera kyrkoherdar än här komma i fråga för deltagande i stiftsstyrelsen, hvarjemte vid dylika ullfällen äfven konsistorierna vanligen kompletteras utan att synnerliga olägenheter deraf uppkommit. Särskilta yttranden ha härvid blifvit afgifna af erkebiskopen och professor Beckman. Den förre fann tanken, att: valet skulle förrättas af underordnade, så dristig att ban omöjligen kunde tillstyrka dess godkähnande. De enda. ärender, på hvilka förs slaget möjligen kunde tillämpas, vore de administrativa, och äfven: här mötte betänkligheter, enär härigenom hushållningen. med penningemedlen blifve till en ganska beiydlig del rörlig. Dessutom fann hr erkebiskopen kunskapspröfningen sålunda icke blifva behörigen betryggad, samt ansåg ännu mera äfventyrligt, att låta dem, som äro dom unlerkastade, tillsätta sina domare, hvarigenom nan för behandlingen af presterliga embetsmål tillsatte ett slags juryinrättning. De första, af-hr erkebiskopen anförda skäl äro desamma som domkapitlets. . Hvad kunskapspröfningen åter angår, synes väl hos de pastorer, som hedrasaf sina embetsbröders förtroende; böra förutsättas lika stor pröfningsförmåga som hos de flesta: bland brr lektorer. Lika svårt är att inse vådan af juryprincipens användande i detta fall, och att de, som äro dom underkastade (hvilket för öfrigt väl ock lärer vara fallet med de nuvarande. capitulares), fungera som domare, synes i sjelfva verSRV L OTO SE TATT OM är LATTE TIL SED bone VJK 1a SAR