Aftonbladet – 28 oktober 1858, sida 2

BA nn ee var denna musikaliska patois (provengaleromane) på hvilket Jasmin 7) diktat, och denna ljusa tontimbre, icke orgelns, icke eolsharpans, men hvars klangfärg snarare kunde kallas metallisk. — Sjelfva andhemtningen tycktes melodisk då hon läste Silvio Pellicos Sång till solstrålen. Sol, du sköna, Som åt fången Käleken till sången Återgaf! Hur din flamma Lifvar upp naturen Rundt kring muren Af min graf! O! hvad många Strömmar gjuta Sig till verldarne, som njuta 1if i dig! Hur det ljusnar När en droppa faller Genom häktets galler Ned till mig! Hvi så sällan Från ditt fäste Till mitt sorgenäste Blickar du? Blicka ofta, Dröj med smärta Der Italiens unga hjerta Blöder nu! j Ljusets saknad Icke Slaviern känner; j Sådan längtan bränner Ej hans själ. j