Aftonbladet – 28 oktober 1858, sida 2

jösses RER — 2 och förhoppningar. Men genom det brokiga: tåget af masker, harlequiner och gycklare, som sjöngo, dansade och skrattade, gick ett annat — en mängd bleka, dystra, nedböjda: gestalter ... de sjöngo, de dansade, de skrattade ej!... de gingo tysta, med sänkta blicksr och svigtande steg... det var fångarne, du politiska förbrytarne, som gingo att få sin dom. De hade under sin fängelsetid lidit mycket. Icke blott underhållet var eländigt, fängelserna voro ofta förfärligt osunda, helst många af fångarna vöro inrymda i fuktiga, mörka källarhvalf. Det är bekant, att g ftblanderskan madame Lafarge, då hon fann: sin fångenskap i Montpellier menlig för helsan, flyttades till det ensliga men skönt helägna dårhuset i S:t Remy, Någon dylik misskundsamhet beviljades icke de arma politiska fångarne 18S— och de hade längesedan upphört att vädja till menskligheten och: rättskänslan hos sina förttryckare. De beredde sig på att deporteras, Vv. FÖRSTA MAJ. Det led mot våren. Redan hade man plockat de små ljufliga hvita vårblommor, som: an der kallar muguet (convallaria majalis). och bengaliska rosor blickade öfver trädgårdsmuren samt logo förväntningsfullt mot solen. Myrten blommade och äppleträlen strödde ut sin flygande vällukt i vinden. Första Maj (La Mayo) randades. Små hvitklädda barn med rosenkronor fördes kring gatorna på blomsterprydda ställningar; de gjöto vin på oliveqvistar och mnottogo sina små offer af de omgitvande folkoparne. Vid alla dylika tillställningar hade dlympia utgjort festens drottning: äfven nu var hon dess förnämsta prydnad. Hur skön gick hon ieke der med sin enkla