Aftonbladet – 28 oktober 1858, sida 2

bröstet, i en portgång, emedan hon under tiden blifvit husvill. Folket gick ut och in att se liket. Efter en stunds förlopp saknades hederstecknet, och hedersmannen hade säkert fått gå i vinterqvarter utan sin kära prydnad, om icke en af de närvarande aftagit sitt hederslegionskors och ädelmodigt lagt det på den dödes bröst. Den arma hustrun, utan tak och bröd, tog sin kyrkschal och band sina båda små barn vid medjan samt gick uti en närbelägen ström, Vattnet var grundt, och hon gick och gick för att finna tillräckligt af det svalkande elementet, men förgäfves: det räckte ej till; slutligen varsnades hon af de förbigående, som skyndade till för att rädda henne; men ack! det var icke nog af vatten för att svalka henne, men öfver de smås hufvuden hade det dock hunnit till de hängde liflösa vid hennes medja! Under tiden gick ett sorgetåg fram genom gatorna. Sorgflor omkring vapen, sorgflor omkring arm och hatt; sorgflor omkring klarinett och basun; sorgmarscher, sorgefest i S:t Triffome, — sorgklädda officianter etc. — der hade ett par officerare stupat i ett folkuppror i Privat. Etter detta tåg ett annat. Det var tunga artilleripjeser, dragna af 6 till 8 hästar. stora trupper af soldater med laddade gevär. Folket skulle se och bäfva! Och det bäfvade och drog sig djupt in. Det tillslöt sin: dörrar, det hungrade och försmäktade; me ordningen vidmakthölls och skärptes mer ocl mer, tils det ändligen lyckades att fängsle och lägga i bojor och band den mest fruktade patrioten — La Republique. — Från den betan vardt det ett ljufveligt lugn i landena. Man krallade upp på stegar för att rifva ned i gruset friheten, jemlikheten och bröderskapet; man borrade sig ned iljorden för att rycka upp frihetsträden med rötterna, och karnevalen inträdde under de gladaste utsigter