Aftonbladet – 26 oktober 1858, sida 3

I poliskammaren handlades förlidne fredag ett mål af mera ovanlig beskaffenhet, enär det var föranledt af en uppkommen konflik: emellan representanter af polisoch milifärmakten. Tisdagen förut på aftonen strax efter klockan 10 bemärkte poliskommissarien i Ma-. riatrakten hr Ramsten, att några ryttare i vil-daste fart kommo från Södermalms torg, Hornsgatan uppföre. Emedan han i skymningen icke kunce urskilja, hvilka ryttarne voro, skyndade ban fram till dem och hejdade den ene: häst. Pet befanns då att de voro tvenne hästgardister från slottsvakten, afgångna såsom nattpatrull, och hvilka det åligger att endast rid ; skridt. Fastän kommissarien visade sitt tjenstetecken, ville de dock icke uppgifva sine nummer och namn, voro otidiga och förment: sig alls icke hafva med polisen att skaffa. I anledning af allt dett: reqvirerades patrul från Södermalmstorgsvakten, dit de affördes Under tiden stupade den ene gardisten af hö sten åtskilliga gånger; men uppgåf-o nu begge sina namn, och transporterades derefter af er infanterikorporal till slottsvakten, der anmälar om förhållandet gjordes till vaktbefälhafvaren. Vid den undersökning, som på begäran anstäldes rörande tilldragelsen uti poliskammaären. appträdde ryttmästaren grefve Wrangel och sökte göra troligt att orsaken till gardisternar vilda ridt varit den, att sadelgjorden på den ena hästen lossnat, att hästen derigenom kommit i fart, och att karlen blifvit urståndsatt att hejda honom. Detta förhållande kunde icke bestyrkas af någon annan person än de begge gardisterna sjelfva. Hvarföre åter begge gardisterna skulle rusa fram i så vild fart, då blott för den ene sadelgjorden möjligen lossnat, upplystes icke. Af fyra närvarande vittnen intygades, att gardisterna ridit öfverdåligt, och att ingen af dem haft förmåga at: vesvara tillropet, hvarken af den gardist, son (år på post å Carl Johans torg, eller utanför akten å Södermalmstorg, fastän hela svare: inskränker sig till ordet: Patrull! Vidare anmärkte ett vittne att en icke vanlig sinnesnärvaro och hurtighet forårades för att hejdi ryttarnes vilda framfart, på sätt hr Ramster gjort. Under den pågående ransakningen förmärk es alldeles icke att ryttmästaren Wrangei nn sig belåten med poliskommissariens åtåtgärder vid tillfället. Tvärtom sökte de örre att tillrättavisa den senare bland annai lerföre att denne förmenade åtminstone den nästgardisten, som stupade af hästen, hafva varit rusig. Emellertid delades denna åsigt f ett bland vittnena. Derjemte ifrågasatte ryttmästaren Wrangel, buruvida poliskommissarien förfarit rätt, då han lät afföra de vild: framfarande hästgardisterna till vakten vid Södermalmstorg samt hindra dem ifrån att vidare fortsätta patrulleringen. Emellertid är målets vidare behandling så till vidi af intresse, att derigenom troligen kommer att bestämmas polisoch och militärmaktens förhållande till hvarandra. Å begge sidor är det naturligtvis en ambitionssak. Troligen kan chefsembetet vid lifgardet till häst icke undvika att anbefalla krigsrätt, och när saken dei blir afslutad, skola vi. till densamma återkomma.