Aftonbladet – 26 oktober 1858, sida 3

främlingar; emellertid har jag lyckats att i smyg komma isamspråk med några; två deribland: voro ,andliga bustrur åt månggifta män. Så kort tiden för samtal än var, hunno de likväl tetyga mig sin hemliga fasa för hela systemet och sin brinnande önekan att bli förlossade ur siafveriet. Under mitt vistande bär har jag sökt skaffa mig tillförlitliga upplysningar om mormöonernas hela samhällsställning 1 öfrigt. Att mor. monernaå utmärka sig genom åtskilliga goca ogenskaper inses snart, äfven vid en. flyktig öfverblick. De äro obestridligt ganska -arbetsamma, och hafva åstadkommit nästan otroliga verk till samfundets gemensamma förmån. Hela trakten är genomskuren af floddiken i alla riktningar, till fältens vattning genom de från bergen nedströmmande-bäckarne. I Stora Saltsjöstaden ha de bygt boningshus för omkrinz 12,000 invånare. Dessa bygnader äro af väl pressadt och soltorkadt tegel. Ehuru ytterst enkla till formen och utan ala prydnader, ha de likväl kostat ett ofantligt arbete. Youngs; Kimbals och: flera andras äro ståtligare, omgifna med murar; af fältsten och cement, om 10 till 12 fots höjd samt 3 till 5 fots tjocklek vid grunden och 12 till 18 tums vid öfra kanten. Tempeltomten, som intager 10 acres, är omgifven af. en dylik mur, försedd med tinnar och välrappad med ett hårdt cement, hvari skarpt grus ingår såsom förnämsta tillsatsen. Inom denna ringmur står tabernaklet, som innehåller sittplatser för hära 3000 personer; vidare begåfningshuset (Endowment höuse), hvari mormonismens mysterier firas, och slutligen en mängd vidlyftiga arbetsskjul förtempelarbetarne. Till sjeltvå templet är endast grundvalen lagd; men denna är af den mest solida beskaffenhet. Ehuru den ännu blott når upp till jordytan, har den; redan kostat öfver en million döllars. utbetalda : ur tiondefonden. Det bar tydligen hört tillde sluga ledarnes statskonst att hålla folket jemt i arbete, såsom bästa medlet att hindra det från att tänka och komma underfund med det jättebedrägeri, för hvilket det är offer. : För några år sedan år 1854-tror jag — skedde en mycket:stor invandring till dalen — så stor, att för invandrarne fanns ingenting: att göra, och att de voro i fara för att få svälta och bli upproriska. Hvad gjorde Brigham? Bommade han igen sin boning; och lade in garnison i Tiondehuset till dettas törsvar? Nej. Han upptäckte hastigt att -en ofantlig ringmur omkring hela den stora Saltsjöstaden behöfdes till nybyggets värn emot indianerna. — Arbetet befaldes och begyntes. genast. En vallgraf upptogs, och jorden derur, blandad med vatten och halm, lades upp ti!l en sex fot-tjock vall, försedd med skottgluggar för handgevär. Efter ögonsigte tycker jag att en sträcka af fem eller sex. miles af detta verk är färdig. Sedermera öfvergafs det ch fick förfalla. Det hade emellertid upplt sitt ändamål; det hade skaffat en föreindning att. på det allmännas bekostnad lifnära hvad som kunnat blifva kärnan till en revolution, och numera erkännes öppet, att ndamålet icke var annat än att skaffa den stora menniskoskaran sysselsättning. Mängden af folket är ärligt och samvets2rannt, betalar sina skulder punktligt, håller sina husliga bönestunder morgon och afton, !efverfredligt sinsemellan (med undantag af svartsjukans gräl inom mångqvinnade hushåll), och beter sig i alla andra hänseenden —nemigen under vanliga förhållanden — såsom da medborgare och grannar. I allt-yttre der ordning; men ögonskenligen är det den ;rdning som skapas af despotismen, och af en presterlig despotism, mera genomgripande och jelfrådig än Rysslands, emedan den beherrskar menniskorna genom deras Tteligiösa föriomar och vidskepliga farhågor. Några i medborgerligt hänseende dåliga män befinnas ibland dem, till det mesta de nedrigaste bycklare och som begagna religionens täckmantel för att under dess beslöjning kunna lemna sina låga iystnåder af alla slag så mycket lösare tyglar. Dessa ombesörja hufvudsakligen röfveriernas och mordens lönliga verk, och vi ega sbestridliga bevis på att mycket sådant beIrifvits till fromma eller hämd för kyrkan, på bennes föreståndares befallning. Den läran inskärpes (jag har derom blifvit förvissad senom skilda men sammanstämmande intyg if män och qvinnor som med afsky öfvergifvit denna kyrka), att röfveri och mord på en redning, till hämd för martyren Josef Smiths löd, är en dygd; och ati det är ett kristligt vparmhertighetsverk att taga lifvet af sådana bröder och systrar, som: svårt försyndat: sig mot kyrkan eller sannolikt kunna komma att så göras väre sig genom affall, eller genom Cörrådande af mormonmysteriernas fruktansvärda hemligteter. Detta kallas att frälsan en broder eller syster; att gjuta deras blod på markena försonar deras synder och frälsar dem ifrån fördömelsen. Mah kan svårligen anse Brigham Young, Aeber Kimbal; general Wells och andra bland tyrkanhs furstar vara i god tro, när de inskärpa dessa och andra dylika läror. Otvifveliktigt äro de alltför kloka och hafva sett alltör mycket bakom kulisserna till det förvåiande gyckelspelet, för ätt sjelfva bländas leraf. Men mängden tror ärligt hvad som örkunnas den; den är i allmänhet okunnig, lärd och enfaldig. Bland denna stora hop innas få hycklare, men: så mycket flera favatiska menniskor af vådligaste sort; menniskor som skulle gå vanära och död till mötes itan knot, om deras andliga ledare så befalle, och som aldrig skulle drörsma om att vennskors afdagatagande är mord, eller att åldförande af :andras eganderätt är röfveri, snärt det ena eller ändra sker till kyrkäns örmån. — Jag vet huru svårt det blir att ör ett sådant samfund som Londons fullkom