Aftonbladet – 26 oktober 1858, sida 2

som satt och blickade ut genom det lilla kammarfönstret. Månskenet lekte kallt på den kritfärgade vägen, på åsnorna, som betade vid renen. klättrade öfver stenmuren in i täpporna mellan de aflöfvade drufstammarne och fikonträden och hoppade sedan förväget ned i den breda Rhönefioden, der deras dans blef ystrare ailtsom aftonvinden spelade upp fransäsen i allt raskare takt. Det var så ljust, att man tydligt kunde urskilja det minsta grässtrå, ty som man vet, är den provengalska månen blott en tempererad sol, — natten en blå med stjernor besmyckad dag. Plötligt stördes tystnaden af menniskosteg — de närmade sig. och med klappande hjerta såg Olympia tätt vid vägen två gensdarmer, som smögo sig intill fönsterkarmen, lutade sig helt nära glaset och tycktes lyssna. -Hon hade dragit sig undan, och kunde skyld af en kruka med en lummig geranium, osedd gifva akt på de obeböriga spejarne, hvilka, sedan de noga betraktat träden, täppan och huset, liksom hade de velat taga märke på belägenheted, drogo sig smygande och ljudlöst derifrån och skyldes snart af en grupp judasträd, som växte vid randen af vägen. Ännu skakad af den under dagens lopp utståndna ångesten, berördes den stackars Olympia obehagligt af detta lilla uppträde. Slutligen gick hon dock till hvila, utan att ikväl kunna slita sig lös från minnet af der nattliga synen, hvilken hon på intet sätt kunde förklara sig och hvilken småningom sammnanväfde sig med drömmens bilder, Påföljande dag fick hon likväl en sorglig förklaring på fenomenet, då de två rödbenta tjensteandarne helt oförväntadt klefvo in i rummet och i lagens namn arresterade maiti Laroche, pf. d. bössmed, ) Förskräckta ) Sann händelse.