Aftonbladet – 25 oktober 1858, sida 3

rer rd AR RR Era ENE RENEE RR JägrR verkningen i berörde 7 län nära ?;:delar af tillverkningsbeloppet. för hela riket. Minsta tillverkningen åter har egt rum i Norrbottens län, der beloppet utgjort blott 9,249,0 kannor. De erlagda tillverkningsafgifterna belöpa sig till 3,194,742 rdr 25 sk. banko. Fördelas denna summa på ofvananförda tillverkningsbelopp 9,540,601,0 kannor, så visar sig, att beskattningen i medeltal för hela riket utgjort icke fullt ett runstycke mer på kannan, än 16 sk., då deremot öfverskottet 1855 utgjorde 7,3 och 1856 3,1 rst, per kanna. Enligt ofvanberörda sammandrag har beloppet af underbränvin eller det, varmed tillverkningen understigit anmälningsbeloppet, utgjort 243,533,5 kannor, hvaremot öfverbränvinet eller det, som blifvit tillverkadt utöfver anmälan, stigit till 422,993,346 kännor. Skilnaden mellan dessa tal utgör naturligtvis ofvanberörda effektiva öfvertillverkning 179,459,426 kannor. Af de 422,993,346 kannor. som blifvit tillverkade utöfver anmälan, hafva 353,934,346 kannor på grund af 45 i gällande bränvinstillverkningsförordning blifvit beskattade efter 16 sk. kannan, hvaremot återstoden 69,059,0 kannor dragit 20 sk:s skatt. Förhöjningen med 4 sk. på kannån har alltså för statsverket inbringat endast 5,754 rdr 44 sk., då deremot ifrågavarande förhöjning 1855 inbringade 10,834 rdr 42 sk. och 1856 7763 rdr 6 sk. Af underbränvinet, 243,533,5 kannor, hafva 217,171,5 kannor blifvit frikallade från afgift, jemlikt 4 46 i noyssberörde förordning, hvaremot återstoden eller 26,362,0 kannor blifvit beskattade med 16 sk. kannan, varande häruti inbegripna 371 kannor, för hvilka en bränvinstillverkare i Göteborgs och Bohus län försummat att inom föreskrifven tid begära restitution af den förskottsvis erlagda afgiften.. Underbränvinet har sålunda tillskyndat statsverket en inkomst endast åf 8,787 rdr 16 sk., då deremot ifrågavarande bränvin 1853 inbringade icke mindre än 82,116 rdr 16 sk. och 1856 51,408 rdr 16 sk. Undertillverkningens relativa obetydlighet år 1857 måste tillskrifvas dels det förhållande, att bränvinstillverkarne genom de föregående årens erfarenhet vunnit tillförlitlig kännedom om de belopp, deras redskap förmå tillverka, och sålunda haft säker grund att följa vid anmälningarne hos K. M:ts befallningshafvande, dels att råämnena i allmänhet varit af ovanligt god beskaffenhet. Likasom de föregående åren, har det beskattade underbränvinet tillen väsentlig del hörrört från de brännerier, som varit anmälda att tillverka 3 å -400 kannor i dygnet, men hvilka, då tillverkningen understigit det i 44 af bränvinstillverkningsförordningen bestämda minimum af 300 kannor, på grund af 46 i samma förordning icke fått återlyfta så stor delaf den förskottsvis erlagda afgiften, som mot minskningen i tillverkning svarat, oaktadt denna minskning understigit !,:del af det anmälda tillverkningsbeloppet. Den största beskattade undertillverkningen har uppkommit i Kristianstads län och belöpte sig till 9886,0 kannor. Dernäst har Skaraborgs län med 5734,5 kannor, Kalmar med 2963,5 kannor, samt Östergötlands med 205,25 kannor, bidragit till det beskattade underbränvinet 26,362 kannor, förskrifvande sig alltså detta. underbränvin till mer än78 procent från berörda 4 län. För bedömandet af bränneriernas storlek, hvarpå anmälningsbeloppet för dygn är den enda säkra mätaren, har det under litt. B. bifogade saummariska sammandrag öfver antalet af de i riket år 1856 befintliga större brännerier blifvit upprättadt. Deraf inhemtas, att så väl under den första, som under den andra bränningsmånaden, brännerier med en daglig tillverkning af 400, 500 och 360 kannor varit allmännast, samt att deras sammanlagda antal utgjort i medeltal för begge månaderna 44 procent af hela det antal, som idkat rörelse. Likaså synes, att under första månaden 23 och under den andra 30 varit af den tillåtna högsta storleken, eller tillverkat 1000 kannor om dagen. Då brännerier på 300 kannor voro 1855 så allmänna, att deras antal utgjorde 38, procent af hela antalet i gång varande brännerier, men antalet 1857 nedgått till 13 procent, såsom man finner vid granskning af tabellen, och då vidare antalet brännerier på 1000 kannor sedan 1855 nära tredubblats, synes det, som en rörelse fortginge till det önskvärda målet: bränvinstillverkningens bedrifvande i få, men mycket stora fabriker. För vinnandet af en i statsekonomiskt hänseende värdefull kännedom om slagen och qvantiteterna af de råämnen, som för bränvinstillverkningen vid de större brännerierna år 1857 blifvit använda, har det under litt. C. bilagda summariska sammandrag af de vid dessa brännerier förda inmäskningsjournaler blifvit upprättadt; och inhemtas deraf, att bränvin tillverkats af alla de allmännast odlade sädesslagen. nemligen hvete, råg, korn, blandsäd, hafra och ärter, dock hufvudsakligast af råg och korn, äfvensom al potäter, samt till en mindre del af åtskilliga andra råämnen, såsom ris, morötter, bayerskt öl och druf. Reduceras de i detta sammandrag upptagna belopp af torkadt malt, grönmalt och sädesgröpe utaf de ofvan da vanliga sädesslagen från 18, hvaruti de här förekomma, till tunnor, så kan åtgången af råämnen lättare uppfattas. Också har denna reduktion blifvit utförd, enligt de i-de föregående årens berättelser uppgifna närmevis riktiga anotagandena, att en tunna hvete, råg, korn, blandsäd och hafra ger i medeltal 12;5, 12, 10, 9 och 8 I torkadt malt; att en tunna råg, korn, blandsäd och hafra lemnar äfvenledes i med ltal 17, 15, 13 och 12 18 grönmalt, sämt slutligen att en tunna hvete, råg, korn, blandsäd, hafra och ärter ger 14, 13, 12, 10,5, 9,5 och 14 185 gröpe, och hafva de erhållna resultaten blifvit uppstälda i ett nytt, under litt. D förekommande sammandrag, som för jemförelses skull tillika summariskt utvisar åtgången af spanmål vid berörda brännerier under bränningsmånaderna åren 1855 och 1856. . Af detta sammandrag, äfvensom till en del af det under litt. C anförda, visar sig, att då för bränvinstillverkningen vid ifrågavarände brännerier åtgingo år 1855 hufvudsakligen 748,000 tunnor potäter samt vid pass 167,000 tunnor spannmål, ?,;:delar korn och ,:del råg, och 1856 hufvudsakligen 645,000 tunnor potäter samt vid pass 208,000 tunnor spannmål, nära ;:ten råg och ? ,:delar korn, så inmäskades deremot år 1857 nära 682,000 tunnor potäter samt mer än 254,000 tunnor säd, deraf 7,,:delar råg och något öfver 7,,:delar korn. För öfrigt synes, att om hvarjt tunna potäter, tunnan beräknad till 36 strukna kappar, antages hafva lemnat 6, kannor 6-gradigt bränvin, hvilket torde kunna förutsättas, då potäterna i allmänhet varit af ganska god beskaffenhet, samt hvarje 18 af det torra rågmaltet 2 kannor, af råggröpen 17?,, af det torkade kornmaltet samt korngröpen 1,, af det gröna rågmaltet 1,, samt af det gröna kornmaltet 1 kanna, så har 1857 års tillverkning vid berörde brännerier producerats till cirka 46,, procent af potäter, till nära 25 procent af råg samt till mer än 17 procent af korn och följaktligen till blott omkring 117, procent af öfriga ofvanuppräknade råämnen. t Slutligen torde böra tilläggas, att af den i sammandraget litt. C upptagna råggröpe 1,334,061,4 1, . ätminstone 287,000 18 utgjort s. k. ryssmjöl,. motsvarande denna qvantitet. vid pass 17,000 mattor af). 17 18:s vigt eller omkring 24,000 t:r omalen rågDen af K. M:t den 18 Juli 1856 bestämda provisoriska indelning af riket i 13 öfverkontrollörsdistrikt har oförändrad 1857 bibehållits; men i likhet med hvad 1856 egde rum hafva 7:de och 8:de distrikten, hvilka omfatta Skaraborgs län, varit stälda under tillsyn af en och samme öfverkontrollör, så att öfverkontrollörernes antal utgjort endast 12. Af dessa 12, som allesammans hade anställning 1856, voro 4 officerare i tjenst, 7 afskedade officerare, 1 vice häradshöfding samt 1 f. d. rektor scholze. Förutom de 12 öfverkontrollörerne hafva 404 kon