Aftonbladet – 23 oktober 1858, sida 3

j marschen, och satt. infanteriflankörer, framtågande på bergslätterna å ömse. sidor om dalen, skulle-fullkomligt kunna kringgå de dumdristiga försvararne och drifva dem tillsammans der nere i täta hopar, till värnlöst mål för de utifrån anryckande batteriernas drufbagel eller kavalleriets. hästskor. Ett fullständigare-och ömkligare nederlag kunde, knappast -förbere das. Men ändå höra vi nu mormonernäs öf verstar? och generaler försäkra oss, att deras skarpskyttar skulle ha så hastigt plockat bort den inryekande: hären, att: något synbart framsteg af densamma icke. skulleegt: rum. Man kan knappast fatta hurudångt detta folks enfaldiga öfvermod blifvit uppdrifvet. Ni får förmodligen åtskilligaberättelser om de vilkor?, hvarpå freden skulle hafva blifvit sluten och kriget förekommet: Mormonpresterna, angelägna om att upprätthålla sin myndighet och sin hjords blinda tro på deras makt, -hålla redan på att spridaut det ryktet, att förbundsstyrelsen har nödgats gå in på deras fredsförslag, och godkänna deras fredsvilkor. Verkliga förhållandet, sådant som jag inhemtat det af förbundsstyrelsens kommissarier sjelfva, af. personer som bevistat underbandlingarne, och af en skrift som: Brigham Young sjelf efter några svårigheter förmåtts att utfärda och underteckna, är likväl i korthet det följande. När fredskommissarierna, hrr Powell och Mac-Cullach, sammanträffade med Brigham Young, Heber, C. Kimbal och general Wells, som tillsammans kalla sig förnämsta styrelsen (first presidency) öfver de sista dagarnes heliges kyrka, meddelade de dem förpundspresidentens benådningskungörelse och förklarade sig icke hafva något-annat upprag, än att fråga huruvida folket vore färligt att emottaga denna nåd, erkänna förbundsstyrelsens myndighet inom territoriet, samt lyda förbundets. grundlag. och lagar. sormonprelaterna försökte väl att-härvid göra örbekhåll; de ville veta om armån skulle tåga ir i dalen, om man der ville emottaga förbundsstyrelsens embetsmän, o. s. v. Men de fingo till svar, att kommissarierna icke vore befogade.att. gå in .på några vilkor, att-armån hade -order att tåga in -och skulle göra så, och att förbundspresidenten alltid komme att göra gällande sm rättighet till. truppers hitsändande i så stort antal, vid sådana tillfällen, och . för så lång tid,..som--han funne lämpligt. Efter: något tal af -prelaterna,; hvarvid kommissarien Powell fant sig föranledd att förebrå eh af de äldsten, Snow, hans högst oanständiga och låga språk, afgjordes attförbundets. embetsmän skulle installeras. Brigham emottog. tillika --den erbjudna nåden; I ehura han: med stolthet förnekade sigvara saker till något af de brott, för hvilka Kan i pardonsplakatet beskyldes, med undantag af att hafva bränt. upp förbundsstyrelsens: foror sistliden höst och skingratden -boskapsom hörde dit. Utahs nye guvernör tillträdde följaktligen genast sitt embetsmarimnabestyr, utfärdade en: kungörelse om oroligheternas biläggande och befalde förbundsstyrelsens, öfriga cmbetsmän att öfvertaga sina: befattningar: Vid ankomsten till Saltsjödalen funno vi staden. nästan, öde. Till följd af Brighams befallning. hade hela. befolkningen öfvergifvit sina hem ochi stågat till .de södra -nybyggena, dels med dels mot sin vilja. I hela städer fanns ej en enda qvinna, utom den nye guvernören Cummings fru. Alla der förut befintliga hade blifvit drifna derifrån; sedan presterna förkunnat sin orubbliga föresats att icke en enda finge stanna qvar och åskåda krigshärens intåg eller blottställas för officerarnes. förföriska och-sedeförderfvande närvaro::v Alla: hus voro stängda, fönsterluckorna borttagna, och dörrar och fönster täckta med påspikade bräder. Knappt en enda menniska var att se på gatorna; ty i hela staden hade blott tvåeller trehundra karlar lemnats qvar, som skulle -tända på den, om befallning dertill änlände. Ett enda värdshus — ett-hvari Brighain sjelf är känd att ega personligt intresse— var lemnadt öppet och anordnadt till emottagande af fredskommissarierna och andra hedningar; emellertid måste äfven de bo i sina tält hela fjorton dagarne, då ändtligen ett par rum blefvo upplåtna; men utan annan möblering än, ett bord och ett parstolar. Äfven nu nödgas jag-sofva i öppna luften, under ett till värdshuset hörande skjul; jag skrifver deri ett qväfvande damm och omgifven af en hop pokulerande och pratande patrioter. Största delen af stora Saltsjödalens !nvånare hafva stannat i Provo, en liten stad omkring 50 miles söderut. härifrån. Jag for dit för 10 dagar sedan; för att träffa profeten 3righam och få riktig syn på hans missleddå anhängare. Jag fann detta folk i allmänhet försänkt i -fattigdomoch nöd;undantagen ärifrån utgjordes af prester och prelater. De, som i öfrigt hade måst lemna sina hem i dalen, bodde här i tält; stallar, lider, hyttor af vide eller halm, och i-hålor, som de gräft i backslättningar; de lefde i den största Vantrefnad,, för, tillfället . förvärrad genom några ovanligt ymniga: regnskurar, som hade: genomblött deras kläder och husgeråd. Naturligtvis besökte jag. först och främst Brigham Youngs . Jag fann i honom z-en-57 års -gamnal man med stolt skick och medelmåttigt hög växt, brunblek hy och vällustigt svällande läppar; för öfrigt med synbart anlag till fetma: Han var anständigt, men enkelt klädd, sträf i sitt Väsen och synbårt omsorgsfull att bibe hålla en viss kunglig. värdighet, passande för er regerande öfversteprest. Jag anser honom för n slug verldsman, skicklig i affärer, god men: niskokännare och med förmåoa att begaone