Aftonbladet – 22 oktober 1858, sida 3

År 1858 den 20 Oktober inkom för mig undertecknad notarius publicus i Stockholm, kofferdikaptenen Carl Otto Hjalmar von Sydow, befälhafvare i ångfartyget Njord, hvilken förmälde såsom följer: Att han den 30 sistlidne September kl. 6 e. m, under frisk kultje af S. a S.S.W. och mulen luft, afgick med berörde fartyg från härvarande k. Logårdstrappan, med destination till Haparanda, medförand styckegods, passagerare och 400 man af k. Helsinge regemente; innan Blockhusudden passerades, påtände: och-uppsattes signallanternorna på deras bestämd: platser, nemligen den gröna om styrbörd och der röda om babord samt den hvita på förtoppen; derefter fortsattes resan utan någon anmärkningsvärd tilldragelse, under tilltagande mörker och byaktigt väder, till omkring kl. en qvart till 8 e. m., då kom parenten, som nu med sitt ångfartyg befann sig un gefär midt på Waxholmsfjärden emellan Tennesunc och Waxholmen, blef varse en seglare utan lanterna kommande från Waxholmssundet för babordshalsar och stäfvande rätt emot ångfartyget; komparenten lät då genast lägga rodret om babord, för att bring: ångfartyget styrbord hän, och öppnade isamma ögonblick hvisselpipan samt stoppade maskinen; härefter och sedan ångfartygets fart i det närmaste alldele: upphört, bemärkte komparenten att den observerade seglaren, som nu var kommen på ungefär 6 famnar: afstånd tvärs babord hän från ångfartygets stäf, ändrade kurs och styrde rätt upp emot ångfartygets babordssida samt stötte deremot med bogsprötet, son körde in genom ett ventilfönser för om hjulhuset. hvarefter seglaren, som, så vidt urskiljas kunde, tycktes vara en med trävaror lastad Roslagsjakt, dret längs babords hjulhusback, klar för ångfartyget, akter öfver, utan att före, under eller efter påseglinger något nödrop eller skrik från jakten förmärktes at komparenten eller den bredvid Konom å hjulhusbryg gan stående lotsen eller någon annan af besättnin gen, som varit på däck under händelsen; då sålunda inga nödrop hördes och jakten syntes vara lastad medträd samt det ej kunde märkas, att den tagit sådan skada att någon hjelp behöfde lemnas densamma från ångfartyget, fortsatte det senare sin resa genom suudet vid Waxholmen samt ankrade på Trälhafvet. I anledning häraf ville nu kapten von Sydow inför mig, notarius, protestera samt reservera sig och sin besättning frie från allt ansvar för den här ofvan beskrifna händelse, enär den tillkommit helt och . hållet genom seglarens eget förvållande, förklarande sig kapten von Sydow slutligen beredd att med liflig ed styrka sannfärdigheten af förestående berättelse, hvilken han emellertid med sin egenhändiga namnteckning härunder bekräftade i Stockholm år och dag som ofvan. C. 0. HF. von Sydow. Hvilket betygar W. d Aubigne, Not Pub:s. År 1858 den 21 Oktober inkommo för mig, notarius, kofferdikaptenen C. O. H. von Sydow jemte följande män af besättningen ombord å hans förande ångfartyg Njord: styrmannen Fredr. Waldem. Sandström, långlotsen Carl Peter Sjöblom samt matroserna Anders Petersson, Lars Eric Hälström och Johan Hesselin, hvilka begärde att få afgifva följande förklaring angående förloppet vid den händelse, då ångfartyget Njord blifvit påsegladt af en Roslagsjakt den 30 sistl. September, under resa från Stockholm till Haparanda: Kapten von Sydow åberopade sin i går inför mig afgifna protest och förklaring, den besättningen efter uppläsandet erkände vara till alla delar riktig och sannfärdig, tilläggande samtlige komparenterne, att den i förklaringen beskrifna händelsen ingalunda uppkommit genom någon deras vanvård eller försumlighet, enär de, hvar för sig, fullgjort allt hvad dem ålegat, hvarföre de ock förbehöllo sig att varda från allt ansvar och tilltal härför frikallade; betygande de slutligen sig vara beredde att med liflig ed styrka sanningen af hvad nu omförmäldt blifvit, hvilket de emellertid med sina egenhändiga namnteckningar här under bekräftade i Stockholm år och dag som sist skrifna äro. C. 0. H. von Sydow. F. W. Sandström. C. P. Sjöblom. A. Petersson. L. E. Hälström. J. Hesselin.: Hvilket betygar W. d Aubigne, Not. Pub:s. Matrosen Jan Olsson från Stäbby i Söderbykarls socken, hvilken vid olyckstillfället jemte den aflidne skepparen utgjort storbåtens besättning, hördes härefter, dervid han såsom sin åsigt om händelsen åberopade följande af honom inför stadsfiskalen i Waxholm, landsfiskalen A. Ekbom den 2 dennes på förmiddagen gjorda berättelse: Söndagen den 26 September afseglade skepparen Eric Jansson, hemma i Flottskär af Wäddö socken från denna plats med jakten Josefinar om 1457,,, läster, tillhörande såväl Eric Jansson som den andre medföljande eller Jan Olsson, till Stockholm med last af bjelkar och ved. Under resan till Waxholms södra fjärd hade intet anmärkningsvärdt förefallit, mer torsdagsaftonen den 30 sistl. September kl. cirka åtto på aftonen, under det jakten var på kryssning i nämde fjärd, i afsigt att ankra vid Tenö strand syntes ett större ångfartyg; jakten hade motvind och gjorde slaget ifrån fästningens södra hörn öfver fjärden åt Tenölandet; ångfartyget styrde då sådan kur: som skulle: det gå akter om jakten, i hvilket fall om dermed fortfarits, olyckan uteblifvit; men som ångfartyget ändrade kurs, så föll jakten af; men detta halp ej; med-den fart ångfartyget hade styrde det rakt på och skar utaf: jakten hela förbacken jemt med bjelklasten, så att stäfven gick tvärs af. masten splittrades; föll akterut men uppehölls a! bjelklasten; och stod vid dettd tillfälle Erie Janssor i fören — Jan Olsson, som stod vid styret, ropadt först på Eric Jansson, men intet svar följde, derpi anropade han ångfartyget om hjelp, men det fortsatte sin gång och tycktes på afstånd sakta farten men ögonblickligen derpå fortsattes resan. Jan Olsson hade då ensam ner seglen och kastade ena draggen, hvarefter han sökte få reda på Eric Jansson men förgäfves; då begaf sig Jan Ölsson till andra fartyg, skaffade 4 man till hjelp, att få ut ändra draggen samt att berga hvad möjligt vär, dervid den dödes kropp fanns uti vattnet förut, uppdrog: på bjelklasten och öfverhöljdes med segel — sedermera, och då de öfrige öfvergåfvo jakten, följde Jar Olsson, som var sjuk och uttröttad, med; dem. Angfartyget hade lyktor, men gaf ingen signal före ölyckshändelsen — jagten hade ingen lykta. Angfartyget skall hafva observerat jakten genast som det utkom ur Tenö sund, ofh förmodar Jan Olssod att orsaken, hvarföre det ändrade kurs, var. att man fruktade gå för nära prickarne eller de grund, som dervid äro utstakade. s På begäran af ångfartygets direktörer afhördes uu åtskilliga man af fartygets besättning, hvilka umitlige vidhöllo den berättelse de om sammanstötningen afgifvit inför notarius publikus samt lika enhälligt förklarade, att orsaken till hvad som skett a kunde tillskrifvas felaktig manöver med storbåten. Sedan slutligen stadsfiskalen Ekbom, hvilken såsom målsman för Jan Olsson öfvervarit förhöret, aflemnat räkningar å den kostnåd och-skada, som genom sammanstötningen förorsakats storbåtens egare, samt läkareintyg angående verkstäld besigtning å den döde skepparen; öfverlemnade öfverståthållareembetet målets vidare utredning och behandling till vederbörlig domstol å landet. — På en krog vid Hornsgatan anhölls i går förmiddag en arbetsklädd mansperson, som för intagen förtäring lemnade ifrån sig en åttondedels specie, hvilken dock vid närmare undersökning befanns gjord af tenn. Karlen, strax öfverlemnad till traktens polisbevakning, uppfördes i poliskämmaren samt blef der häktad, sedan upplyst blifvit, att han om sin rr 3 OD AR UV mV Ev rn mm R ot OC et 3 AV s D R-E