Aftonbladet – 22 oktober 1858, sida 3

Till den vördade allmänheten. Den; som fästat en närmare tppmärksamhet dervid, huru allmänhetens välgörenhet nästan dagligen anlitas, tvekar då han vill taga sin tillflykt till dess, om än outtröttliga ädelmod; men för en fattig enka med sju oförsörjda barn kan man ej missbruka detta ädelmod, helst der den djupaste nöd tvingar att anropa detsamma, i hopp. att Gud, som väcker och underhåller alla goda tillskyndelser, genom en; sådan väckelse understödjer hennes innerliga förhoppning, — och man begagnar derföre förtröstansfullt den enda utväg som för henne återstår, och flyr till de deltagande hjertan, som äro öppna för barmhertigheten: den ädlaste af alla menskliga känslor. Denna bön framföres vid hennes bortgångne måns knapt kallnåde stoft. Tanken, ätt nödgas öfverlemna de käraste han egde på jorden åt nöd och fattigdom, förbittrade hans sista stunder; men han egde likväl någon tröst i.medvetandet att. han uppfyllt sitt kall med outtröttligt nit, med orubblig redlighet, emot en ringa lön, som väl genom: ständernas ädelmod förökades, men af hvars frukter han ej kom i åtnjutande. Det var den sista ljusstrålen, som upplyste hans lefnads mörka dagar, för att derefter med hans lif försvinna. Den kontanta tillgången vid hans dödsfall räckte knappast till bräderna i hans likkista. Enkan ser framför sig en framtid, mörk såsom den graf der den aflidnes stoft nu hvilar. Af hennes 7 barn-är det yngsta endast 5 månåder gammalt. -Hvar skall hon taga medel till dessas underhåll och uppfostran för samhället ?Hvart skall hon då fly, om ej till Gud och till goda menniskors barmhertighet? Det är hoppet om att hon ej gör det förgäfves, som ännu uppehåller henne, så att hon ej dignar under sorgens och nödens förenade bördor. Den skärf, som af barmhertigheten räckes, torde antecknas å de listor, som finnas i hrr Samson och Wallins, Fritzes, Bonniers och Brudins boklådor samt å Aftonbladskontoret, under adress: Till den fattiga enkan med de sju oförsörjda barnen.