Aftonbladet – 22 oktober 1858, sida 2

rösten, som en djup känsla förlänar. Jenny, du har läst i min blick, i hela mitt väsende att jag älskar dig, att jag endast i din kärlek skall. finna min sällhet. Se på mig, säg Fritz att ett svagt eko af hans känslor återfinnes i ditt hjerta. Nu. öppnades :dörren, majorskan trädde in och Jennys enda svar blef: Eko är icke svagt. I nästa ögonblick var Jenny köket, röd och blossande som en glödande ros och mycket, mycket tankspridd, ty kokerskan skrek till förskräckt: Herre Gud, inte går det an att fröken lägger kanel på aborrarne. Jenny skrattade och såg förlägen ut. Efter supån :sade baronen till majoren: Herrskapet blifva ej af med mig i afton. Jag bär en riktig motvilja att återvända till Stjernebro. Dervid såg han på Jenny, som rodnade, till stor förnöjelse för Arvid, som upptäckte den friska färg systerns kinder fingo. Och jag, svarade majoren skrattande, tycker just att det gör baronen godt att då och då fara illa på Rönby. Morgonen derpå, när Jenny kom in i salen, fann hon baronen der. Jag har stått här en halftimma och väntat, sade han leende och gick henne till mötes. På hvem? Jenny räckte honom handen. På min blifvande maka. Från Delby? . Jenny undvek att se på honom. Nej, hon heter Jenny. Baronen fattade båda hennes händer, tilläggande med eftertryck: -.När våra känslor öfvergått till kärlek, då skola vi återtaga detta ämne; så sade Jenny. förlidet år, då jag bjöd dig. min tillgifvenhet och min hand. . Nw bjuder jag mitt hela hjerta, nu älskar jag dig at hela min själ, och derföre frågar jag: vill Jenny blifva SATS