Aftonbladet – 22 oktober 1858, sida 2

Väl är det sannt, att jag en tid intresserade mig för doktorn; men det var ett flyktigt intryck, som försvann lika hastigt som det kom. Tack, Jenny I Innan Jenny visste ordet af, hade baronen: tryckt sina läppar på hennes hand. Hvad har gifvit er anledning. att tro mig vära fästad vid doktorn ? frågade Jenny. Stormbjelm påstod det. Och sedan tyckte jag mig finna att det låg något mera än tacksamhet i ert sätt mot honom under majorskans sjukdom. Jag tyckte att ni var för hjertlig. Kunde jag vara det. för mycket emot den, som räddat min mors lif och helsa? Förlåt! Jag var en dåre, hviskade baronen. En stunds tystnad uppstod. Nå,, återtog baronen i en förändrad ton, hvad har Jenny tänkt om mitt förmenta tycke för friherrinnan Å.? Ått det var skada, det vår ålderdoms idyll skulle gå upp i rök genom ert giftermål, svarade Jenny glädtigt. Jag såg mig redan helt solo sitta. som skolans föreståndarinna, utan att ega trösten af att hafva en gammal vän, hvilken helsade på och bjöd mig ut att åka. Ni förlorade smaken för det ogifta ståndet, icke sannt? sade baronen och lutade sig åter fram. Alldeles icke; jag tyckte bara ... Jenny smålog skälmaktigt. Hvad?, Att hi hade en riktig vurm, som prompt skulle gifta er, när vi hade kunnat haft så trefligt. Ni, som jag, hade gerna kunnat förblifva ogift.n Ni inbillade er således på fullt allvar, att jag skulle träda i det äkta ståndet med friherrinnan 2 Jag fruktade det. Nej, Jenny, sade baronen i det han fattade hennes hand och såg djupt in i hennes ögon. Du visste ju att Fritz aldrig skulle kunna älska någon annan än dig. Se icke bort, fortfor han med detta egna behag i