Aftonbladet – 21 oktober 1858, sida 3

G (Insändt.) Till Bedaktionen af Af -onbla2et. I Svenska Tidningen för den 13 Oktober förekommer ett bref från Upsala, som i ett och annat afseende torde tarfva belysning. Det är i akt och mening att gifva denna, som undertecknad vågar ställa sig i raden af de många brefskrifvarne från sagde stad. Hr W. I-—g, den oförliknelige nämde korrespondenten, är en herre, som ej är utan sina små talanger i skriftställareväg, men han har totalt missförstått sin kallelse, då han satt sig ned att skrifva bref; som lyrisk poet skulle han kanske med några Ephemerers, Vinterblommors, Höstbetraktelser. eller dylikt. göra lycka, men till att uppfatta och döma öfver studentkårens stämning och åsigter i den eller den frågan är han komplett oduglig; dertill fordras något mer än flanerier i Odenslund och på Slottsbacken, det fordras dertill först och främst att känna en mängd studenter af olika nationer, olika fakulteter, olika studentåldrar, olika smak och lynne. Hr W. I--gs bref bevisar tydligt, antingen att han icke känner tillräckligt många studenter, eller ock att han saknar förmågan att. uppfatta och relatera deras åsigter; i bådadera fallen hade. han bort afhålla sig från att skrifva derom. Deck, då man i våra hederliga och trygga uplandsdragoner kan se riddare, och det med kaskar af romersk modell till på köpet, och i ett af gaslyktorna framför kongl. slottet bildadt V. T. kan se så uppbyggliga saker som Var trygg! eller Victoria tibil,-(se hr W. I—gs bref), är det mindre underligt om man helt oförskämdt, utan att förut tagit ringaste kännedom om saken, häfver upp sin stämma och förklarar universitetsflyttningen impopulär bland studenterna. Ännu en gång, kände hrW. I—g endast tjugo studenter och ville han, innan han satte sig att för verlden förkunna deras åsigter, först taga reda på och fråga efter dem, skulle han genast få höra, att nitton bland de tjugo utan betänkande uttalade sig för flyttningen af universitetet. De unga inse mer än väl, hvilken ofantlig lyftning det skulle gifva alla grenar af undervisningen, om högskolan låge i en hufvudstad, och nödvändigheten af strängare kontroll så väl öfver lärare som lärjungar. Det kunde under den brinnande striden om sagde fråga vara, om ej af vigt, åtminstone af intresse att höra studentkårens tankar om saken, då frågan ju ändå närmast rörer denna. Ännu några ord, innan vi sluta. Man har undrat, huru Svenska Tidningen kunnat intaga ett sådant bref. Svaret på denna fråga är lätt funnet. Redan i en följd af denna tidnings numror har en annan oförliknelig korrespondent, sjelfva den oförliknelige par pråference, framkommit med en massa lärda och klyftiga skäl för universitetets. qvarhållande härstädes. Men hvilka pygmeeer äro ej dessa, mot hr W. I—gs jättestorå, dräpande skäl: Ja, flytta ni universitetet och studenterna skola göra er det sprattet att stanna qvar. Då stån I der vackert! — Se det är ett argumentum ad hominem, tycker Svenska Tidningen, så tydligt, act man kan taga på det, och då hon ej har råd att kasta några af sina skäl i strömmen, har hon med största begärlighet omfattat detta. Deraf orsaken till att hr W. I—g fått plats hos henne under strecket i sällskap ined hrr Ernst Ludvig, Pehr Ivar och hvad de allt heta; dessutom framkommer han ju med så vackra uppgifter. om studentkårens konungskhet. och servilitet — saker lika grundade som hans öfriga uppgifter — och hans uttydningar af det der V. T. sedan! Här har med anledning af dessa uttydningar undrats, om ej sjelfva den af honom valda signaturen ställer till. honom uppmaningen: W(ar). I(cke) -g(alen)! Upsala den 19 Oktober 1858.