Aftonbladet – 21 oktober 1858, sida 2

att lemna detta hem, der han trifves så bra och der han glömt den förlust han lidit Härmed tryckte han trofast baronens hand. Den agg af smärta åsynen af gubben framkallat på baronens panna ljusnade, och han besvarade handtryckningen med en som var lika trofast. ; Allt vidare samtal afbröts af majoren och hans båda söner, som anlände. Nu blef det ett muntert pratande omkring tebordet, der majorskan satt så lycklig emellan: sina båda söner. Majoren och Bergström hade fått toddy. Sedan den förstnämde besvarat alla frågor och gifvit befallning om alla sakers inbärning, slog han sig ned vid brädspelet med Bergström. Majorskan, Arvid och Ernst hade gått ut för att taga i närmare skärskådande de saker, som voro ämnade att icke komma för Jennys ögon förr än julaftonen. Baronen och den unga flickan sutto allena i en af de små sofforna. Kommer baron från Delby ? frågade Jenny med något mera stelt i sitt sätt än vanligtvis var fallet. Baronen hade lutat hufvudet emot handen och fästade ögonen på Jenny med en forskande blick, som saknade det fordna vänliga och tillfredsstälda uttrycket, hvarmed han brukade betrakta henne, Hvarföre frågar fröken Jenny det? Derföre att ni nu på en tid oftare reser dit än till Rönbyx SkuHe väl Jenny kunna tro att jag föredrager Delby framför Rönby ? : Hvarföre icke? Friherrinnan Å. är ett älskvärdt fruntimmer.n Ja, man påstår det. Men icke kan nitro mig vara fästad vid henne? ,Hvarföre skulle jag icke tro det ? Jenny böjde sig djupare ned öfver arbetet. Jenny! Baronen lutade sig fram. I rösten låg något af varma och starka känslor. Är det möjligt att ni ett ögonblick kunnat anse mig så flyktig, så snar att glömma och åter älska? Se på mig och säg, är det verkligen möjligt ? (Forts.)