men stämnade och vände sig till modrenmed de orden: Kommer Albert hit? Professorskan knep ihop läpparne och såg skarpt på dottern. H Kaaske dä väntar att jag skall inbjuda den wuppstudsige sonen att fira julen hos mig. — — må han först komma och afbedja sitt el hö Men, mammal Jag vill ingenting höra; gå och kläd dig! Tillåt mig blött få säga ett-ord: Albertine gick fram emot modren med ädel hållning och sett uttryck af djup känsla i sin blick: Jag har gjort mig sjelf, eller rättare en person, den jag sätter. högre än mig sjelf, det löftet. att..aldrig göra. mig. skyldig till någon osann eller isvekfull handling; derföre önskade jag få säga mamma att jag broderat en matta; den jag tänker skänka min. fästmån till jul. Din . fästman ? — Jäg visste icke af att min dotter var förlofvad. Jag har icke gif vitbort din hand åt någon. Men jag har gjort det, och min far har stadfästat mitt val. Jag anser mig derföre såsom Richard Bergströms fästmö; — Mamma, jag har tegat allt sedan min far dog, jag har förblilfvit passiv — till det yttre, emedan jag väntat att min mor skulle erinra sig hvad hon var skyldig, den aflidne, sin dotter och sin läkare — men nu, sedan veckor och månader -gått till ända utan att ett ord eller en åtbörd-antydt att-mamma ämnar uppfylla min fars vilja, nu anser jag detvara tid att tala. Förmodligen. att stifta lagar, för din mör; men du bedrager dig — hon stiftar.sådana sjelf. : Icke denna ton, moderb, Albertine tog ännu ett steg närmare. Betrakta mig och säg: Hvad har det blifvit af er blomstrande dotter? En