Aftonbladet – 20 oktober 1858, sida 3

Och det der anser du för ett bevis på att jag skulle handla efter min vilja, då jag nödgas inskränka denna vilja till hvad som rörer mig ensamt Ack! du är för enfaldig, som talar så. Anser du då att någon eger rättighet påtvinga en annan menniska sin vilja ?2 Alldeles icke. Felet hos dig-är att du vill styra andra, och detta har till följd att andra styra dig. Var god och ring, jag vill fara ut. Vet du, Minna, att jag ibland tycker, det mitt äktenskap liknar ett helvete., Om .så är, kommer det deraf att du icke passar för himmelriket. Ringde du? Dämon, mumlade grefven. Minna gick fram till honom, lade sin hand på hans arm och såg på honom med ett förtjusandö leende: ; Ser jag ut som en dämon? Grefven fattade henne om lifvet och sade bedjande: : mu Minna, gör mig en enda gång till viljes följ med till grefvingan H—. Erik, följ mig till Albertine;, Minnas mörka ögon sågo så farliga ut, att de tycktes enkom vara skapade att besegra ett manligtHjerta; också. tryckte grefven -hehne med häftighet till:sitt, hviskande: Jag följer dig,; men knapptvoro de orden uttalade förr än Minna slet sig lös, kysste på fingrarne och försvann in i kabinettet, innan den -bedåräde äkta mannen fått tid att trycka ens en kyss på hennes läppar. — Julaftonen kom, Strax på eftermiddagen sade-shehnes Dådsåt Albertine: nr Som: du vet, har jag bjudit några slägtingar hit i afton. — De komma på kaffe, och jag vill se dig väl klädd:. Albertine närmade sig dörren för att gå: